Göteborgsposten – 14 september 1866, sida 2

intilldess han nämnde Algier, der de fiendtliga stammarne ater rörde på sig, och sade att han ville göra ett slut på detta sysslolösa, fö derfliga pariserlif, lemna sin officerspost vid jigarne och träda in i det XX:de louavregementet— Följ med, så slutade han. Lifvet i lägret är muntert, och på stridstältet derborta kan man hastigt vinna ära och ryktbarhet. Medan han talade hade jag i tankarne redan genomgått hela karrieren och öfvervägt utsigterna. Jag skakade alla griller ifrån mig och förklarade mig resfärdig. Vid middagsbordet i dag öfverräckte den gamle markisen till mig min fullmakt att vara underlöjtnant i det XX:de zouavregementet, vid Raouls kompani. Marseille 1863. Längre äro vi ännu ej komna ; regementet väntar på sin materiel och sina rekryter. Medan Raoul roar sig i sällskaper och på teatern, tyvärr äfven vid det gröna bordet, bringar detta långvariga garnisonslif mig till förtviflan. Jag längtar efter läger och bivouaker i Afrikas öknar, efter äfventyrliga strider med de vilda beduinerna, efter lysande bedrifter. Som i en för mig likgiltig verld vandrar jag omkring i det storartade, hvimlande lif som utvecklas här, och som kunde vara tilldragande,