ehuru flera gånger af polisdomaren uppmanad att frångå sitt vittnesmål och erkänna ett begånget misstag härutinnan, fortfor dock envist att påstå, att Larsson vid omförmälda tilldragelse varit i Humlegärden, och att han enligt sitt samvete icke kunde vittna annorlunda i denna sak. Först då polisdomaren förklarade, att Ornäs, som icke tycktes ega tillräcklig urskiljningsförmåga, vore till polistjensteman olämplig, medgaf Ornäs, att han möjligen kunnat misstaga sig. Som man ej eger någon anledning antaga, att här något brottsligt förhållande vore för handen, har man ånyo ett bevis för det någon gång observerade fenomenet, att ea person på en gång blifvit sedd på tvenne skilda ställen. Rörande det omvittnade våldet må slutligen nämnas, att Börjeson, som i Måndags vid domstolen inställde sig och verkligen egde någon, dock icke förvillande, likhet med Larsson, tälldes att för våld å person böta 30 rdr, hvarjemte poliskonstapeln Ornäs, som föranledt Larssons inkallande, ålades att med 3 rdr för hvarje dag ersätta Larsson för hans inställelse samt de i målet hörda vittnen med 1 rdr 50 öre till hvartdera.