genom Champs Elysöts in i Boulognerskogen till La Cascade der jag fann min motstandare tillika med två sekundanter före mig på platsen. Da jag förklarade att jag ej tänkt på att få nugon sekundant med, trädde den ene af de två unga herrarne med utsökt artighet öfver ju min sida. De nödvändiga aftalen och förberedelserna voro gjorda; men innan vi intogo våra platser, öfverlemnade jag Gustave de medförda fem rularne guldmynt, i det jag blott helt flyktigt anmärkte att det var den lilla spelskulden från öreguende afton som Raoul härmed sände 10n om. Hertigen kastade rullarne med en föraktmine bort i gräset och sade med ett maliciöst smålcende: — Jaså, ni ämnar betala för alla hans durskaper. Jag svarade blott genom att göra en helsning med virjan. Hur ofta har jag ej hört omtalas att det är med en ohygglig, till ångest gränsande känsla som man skrider till tvekamp, vare sig det nu r på pistoler eller på blanka vapen, och att tillochmed den som på valplatsen sett döden i alla skepnader under ögonen, ej kan motstå denna känsla. Men jag kände ingentidg sådant; ända ifrån mina gossår har jag varit en ifrig