Göteborgsposten – 11 september 1866, sida 1

S:t Marco-kanalen är vid högt vatten öppen för fartyg, som ej ligga mer än 8 fot, men härvid ha de blott en fot under kölen, och detta endast om den inträngande har en skicklig lots, ty der finnas flera sandreflar och de djupaste delarne mäste omsorgsfullt utsökas. Sandrefveln midtemot kanalen Burano skjuter ut i en smal spets förbi S:t Mareoes myn ning, och rundtomkring denna farliga tunga mäste det anfallande fartyget gå, löpande nära en half sv. mil tätt inunder elden trån fästena Quatro Fontana och S:t Nicolo del Lido, förutom ett par namnlösa batterier och talrika tältkanoner, under att midtemot Fort S:t Nicolo del Lido Fort S:t Andrea kan sprida sin eld tvärsötver kanalen. Det annalkande fartyget måste vara lätt i följd af det grunda vattnet, och lätta fartyg äro ej lämpliga för att uthärda en stark eld; derför måste sålunda äfven denna aproche anses otillgänglig. Vi komma nu till den tredje kanalen, hvilken skiljer ön Pelestrina i söder från Malamocco eller Lido i norr, omkring 1 sv. mil trån Venedig, löper bakom ön och flyter ut i kanalen S:t Marco på ett ställe, der vattnet är från 20 till 30 fot djupt och så nära intill