Jag fruktar att den förtviflade spelpassionen blir Raouls förders. I går afton träffade jag honom vid det olyckliga gröna bordet vid (iustaves sida. Han var i en upphettad sinnesstämning och tömde det ena glaset champagno efter det andra, under det han beständigt förlorade, den ena rullen guldmynt efter den andra, som Gustave stack till honom. De voro så fördjupade i spelet, att jag stod tätt bakom dem utan att de märkte mig. Från sidan kunde jag noga iakttaga den unge hertigens ansigtsuttryck och hans motbjudande små