Göteborgsposten – 10 september 1866, sida 2

Raoul hade inbjudit mig till en diner hos Dusour i Palais Royal; sällskapet samlades i en salong å qart. Vi voro blott nio personer, sex herrar och tre damer. Gustave de Cadove var med. Anrittningen var splendid, vinerna utsökta, det hela hade i början en förnäm, aristokratisk pregel. De unga herrarne konverscrade med damerna om de sista operanyheterna, och damerna som voro klädda med yttorsta elegans, viftade med sina solfjedrar och togo sig ut som verkliga markisinnor. Champagnekorkarnes smäll gaf signalen till munterhet; det tillbakahällna skämtet bröt löst; jqvicka infall, först fina och skarpa, sedan så småningom equivoqua, slippriga, korsade hvarandra öfver de skummande pokalerna, de rika blomstervaserna. Den vackraste och mest glänsande af de tre damerna, mademoisello Amdlie, som i början visat mest tillbakadragenhet, förvandlades snart till en verklig bacchantinna med blossande ansigte, eldiga ögon och blottade skuldror. (Forts.)