Göteborgsposten – 10 september 1866, sida 1

Ur en Dagbok) af P. P. (Öfvers. fr. danskan.) Psyche hade låtit gunga sig der borta i den förgylda gungan emellan tvenne hvita peare under ett stort palmträd. Jag skyndade dit och steg upp i gungan, som sattes i gång af en träådgårdskarl, och, hvarje gång jag under gungningen passerade löfverket for jag igenom ett fint regnbad. Det ljöd ett dämpadt skratt bakom kameliabuskarne, och jag skyndade mig tillbaka igen, tröstande mig med att jag blott hörde manliga stämmor, intet qvinnoskratt. Jag tror att jag är förälskad och att — — romanförfattarne icke alltid ljuga. D. 6:te Juni. Från tidigt på morgonen har jag spatserat omkring på gator och torg, i musåer, kyrkor och trädgårdar utan att finna hvad jag sökte med spanande öga och trängtande själ. Nå kom oe spann — 2 rv