Göteborgsposten – 10 september 1866, sida 1

— — — fönstren derborta tuta och hvina alla möjliga slags blåsinstrumenter -i förfärlig disharmoni; det är fastlagshymner. I de förfärligaste masker taga hopar förbi i björnars, apors, djeflars, pajazzoers och vildmäns skepnader, qvinnor förklädda till män och män till qvinnor. Do jubla, skrika och tjuta; trängseln blir allt större. Der kommer ett tåg: de feta oxar, som staden Paris later föra omkring till beskådande. Det ser underligt nog ut och fängslar för ett ögonblick min uppmärksamhet: framför rida militärer i granna uniformer; dernäst marskalker till häst i gammaldags fransk drägt; en oerhörd vagn, blomstersmyckad, med oxen som vunnit första priset; en öppen vagn med herdar och herdinnor, utsmyckade lam och alla åkerbrukets attributer; en väldig triumfvagn med alla olympens gudar och gudinnor i klassiska kostymer, till hälften nakna och blåa af köld; slutligen de öfriga oxarna, hvar och en i sin med blomster beklädda vagn, omsvärmad af stora folkskaror, vid ljudet af trummor, pipor, valdthorn och annan bullrande musik. Tåget har dragit förbi; enstaka folkhopar följa ännu efter — — se der! men det är ju den blonde herrn från Villa Pallavicina från Carlo Felice— — han vill skynda öfver bonlevardens körväg, tränga igenom svärmen härofvanför. Gud vare lofvad! Jag skall ej