Göteborgsposten – 8 september 1866, sida 1

— — ——— — har konungen att sråga den till herde förklädde Paris: Hvad heter du, unga herde?, hvilka ord åter äro replik till orkestern att spela upp riturnellen till Paris derpå följande svars-kuplett. Emellertid hände sig vid en representation att den gode Agamemnon alldeles glömde bort att säga ifrågavarande betydelsetulla ord och i stället helt lugnt och ogeneradt satt och betraktade herden, hvilken. jemte orkestern afvaktade repliken för att få sjunga ut med hvad han hade på hjertat. Förgåtves gallskrek sufflören i luckan: Hvad heter du, unga herde, hvad heter du, unga: herde?; kung Agamemnon hörde icke på det örat och ställningen hotade med att bli ytterst kritisk, då representanten sör den ene at! de båda Ajaxarne, den glade skådespelaren; N-s, föll på en lika lustig som syndig ide. Han nalkades nemligen helt fryntligt den skäggige kungen?, slog honom vänligt på. axeln och yttrade muntert, med ett af sina oefterhärmliga tontall: Farbror skuNe väl allt bra gerna vilja veta, hvad den der unga herden heter! vid dessa ord gick det upp ett ljus för den gode kungen, hvilken ögoblickligen svarade: Ja minsann vill jag så, hvad heter du, unge herde? och dermed var den ötverhängande faran, utan att publiken märkt något, lyckligen ötverstånden. En angenäm nyhet för alla våra musikälskare var helt säkert den notis, som i förgår stod att läsa i denna tidning, om anordnandet under vinterns lopp af musikaliska soiröer i Nya teaterns foyer. De omtyckta och skickliga musici, som komma att dervid biträda, den vackra och trefliga lokalen, den låga inträdesasgiften och den fullkomliga bristen på andra musikaliska förströelser, som den stundande säsongen hotar att medföra, ssynas oss vara tillräckliga skäl för anordnarne att kunna hoppas på tillmötesgående af publiken. Soiröerna komma, som nämndt är, att gifvas 3:ne aftnar i veckan, sådana aftnar, då ingen representation eger rum å någon af stadens båda teatrar, hvarjemte abonnementslista kommer att uttärdas till tecknande för resp. familjer för en afton i veckan. Dessa aftnar kommer ingen cigarrökning att ega rum i lokalen. Vi önska detta företag all möjlig tramgång, öfvertygade som vi äro, att den lilla orkestern kan och skall åstadkomma vackra och intressanta saker, såväl i den klassiska som lättare genren, att genom en dylik anordning ett verkligt behof blitvit afhjelpt och slutligen att dessa soirber måtte blifva dödsstöten åt de ännu, ehuru med svagt lit, existerande dåliga caf chantanterna, den klingande titeln på nutidens tarrachimmer. blitva först en gång sådana soirer som de nu tillämnade moderna hos vår allmänhet, kunna vi komma derhän, att våra familjer, våra äldre och yngre damer med nöje å dem tillbringa några aftnar i månaden eller veckan och genom sin närvaro påtrycka dem en stämpel af anständig munterhet och snart sagdt hemtrefnad, som i andra länder karakterisera dylika tillställningar, då skulle det offentliga sällskapslifvet inom vår goda stad ha tagit ut ett verkligt jättesteg och dertill hoppas vi af hjertat att dessa soircer måtte vara förelöpare, på samma gång vi öfvertygade om att de de dertill skola blifva fullt värdiga. Å ett af stadens mindre kascer timade en afton i veckan följande kostliga mystifikation. Ett sällskap, hvaribland en resande tysk befann sig, inträdde i det yttre rummet och aftog sina öfverplagg nere vid dörren, dervid den resande kom att kasta en blick in i det inre rummet, hvarest framför fönstret är placeradt ett blomsterbord, uppfylldt med blommande krukväxter, af hvilka dock en del, t. ex. några kamelior, äro gjorda af papper. Vår resande, antagligen blomstervän, utbrister vid äsynen häraf lisligt: Ah! Sieh dort RKamelien! Ilans följeslagare upplysa honom dock: om blommornas artificiella beskaffenhet och sällskapet slår sig utan vidare reflexioner ned; i det yttre rummet. Knappt hade dock en konversation om andra ämnen väl kommit! igång, förrän från det inre rummet en herre med raseriet måladt i sina anletsdrag störtar ut och som en bomb faller ner bland det förvånande sällskapet samt med at vrede darrande O. A — mii. unnnR I All