Göteborgsposten – 7 september 1866, sida 2

Der ser redan malet för min vandrin i dag, det vackra slottet Villa Pallavilina, p: stiger uppför de breda traj bergkanten. J porna till terrasserna och de öppna gallerierna: det är alltsammans af snöhvit marmor. Det är en god äkta Haliensk icldå: en liten Amor. också huggen i carrarisk marmor, står som vVapensköld der uppe öfver portalen och Sigtar skälmskt på en hvar som nalkas. Ja, skjut d: fritt, lille gud! det är snart tid på! log för mig sjell och vände omkring trapphörn till nä liksom förtrollad ditåt; midt emot mig stod Å Psyche på det breda marmorsteget, sjelf mejslall i skinande hvit marmor och sug upp tillAmor. Men det mätte i alla fall vara lefvande och varm marmor — tänkte jag ater leende af a afsats — jag stannade och stirrad