Göteborgsposten – 7 september 1866, sida 2

Ket ÄF Fran Ilufvudstaden. Konstexpositionen har i dessa dagar blifvit riktad med d Unkers sista tasla: Tredje klassens väntsal på en preussisk bangård— Under tillopp af en väldig mängd åskådare upphissades i Tisdags i Ladugardslandskyrkans nya torn denna kyrkas tre ringklockor, hvilka hittills sutit i den gamla stapeln. Den största bland klockorna, efter uppgift, krigsbyte från Kronoborg, taget vid detta slotts eröfring af Wrangel under Carl X Gustass danska krig, har den respektabla vigten al 108 centner och är af utmärkt arbete. De begge andra äro mindre, men dock ganska ansenliga. Efter lyckligt förrättadt arbete med npphissandet, undfägnades den talrika arbetspersonalen med förfriskningar, vå bekostnad af kyrkovärden, handl. Littorin. — Ångkorvetten Orädd afgick i förgår på morgonen ifrän Stockholm till Karlskrona. — Bröllop firades sistl. Lördag i Stockholm at hr Wagner och m:ll Pettersson, båda anställda vid Ahman-Pousetteska teatersällskapet. — Undersökningen om den beklagansvärda olyckan med katolska kyrktornets fall har nu tått ett nytt uppslag. Allm. åklagaren har nemligen utverkat kallelse och stämning å byggmästaren Laschinger, anklagad att genom vårdslöshet och försumlighet varit vållande till det i sistl. Maj månad inträffade tornraset, hvarigenom 24 personer tillsatte lifvet, förutom dem, som vd samma olyckstillfälle blefvo lemlästade. Målet förevar i Måndags vid å:te afdelningen af Stockholms rådhusrätt och såsom ombud för kyrkorådet uppträdde pastorn vid Stockholms katolska sörsamling, hr Bernard, och, att upplysningsvis höras i mälet, murareverkgesiällen Lemeke. Laschinger, hörd öfver angitvelsen, invände, att orsaken till den timade olyckan varit att söka, dels deruti, att det vid arbetet begagnade murbruket varit för starkt kalkblandadt, dels hade arbetet bedrifvits med allt för mycken ifver för att tå detsamma färdigt ju förr desto heldre, hvarigenom alldeles tör liten tid lemnades för pelarne att ordentligt uttorka, och att detta varit ett fel af pastor Bernard, som påskyndade arbetet och äfven gjort några detaljförändringar i den at byggnadskollegium fastställda ritningen, bestående deri, att, i stället för en i muren anbragt dörröppning, hade pastor B. låtit anbringa tre, hvarigenom öppningen blifvit omkriug t alvar bredare. Iläremot invände pastor B., att han endast påskyndat byggnaden af sjelfva kyrkan, men ingalunda at tornet, hvilket väl kunnat hafva anstånd och att felet legat hos hr Laschinger, som envisats att först bygga tornet och sedermera kyrkan. Dessutom hade den större dörröppningen, som tillkommit af det skäl, att den i ritningen fastställda varit otillräcklig, icke haft någon inverkan på tornets nedrasande, emedan densamma dervid befunnits fullkomligt oskadad. Iläruti instämde verkgesällen Lemeke, med det tillägg, att murbruket varit väl och ordentligt gjordt och af de proportioner af ingredienser, som af hr Laschinger föreskrifvits, samt att materialen i allmänhet väl kunnat vara bättre men dock ej varit så underhaltig som hr Laschinger låtit påskina. Dessutom hade Lemcke gjort Laschinger uppmärksam på sprickan i pelaren, utan att Lasching:r dervid sästat tillbörligt afseende. Målet uppsköts till d. 15 innevarande Sept, till hvilker dag Lemcke skall inlemna en förteckning å de arbetare, som varit sysselsatta vid byggnaden, Laschinger ålades att iakttaga inställelse vid 10 rdr v te och pastor B. att medhafva fullständiga ritningar. TAA INIO. do