Göteborgsposten – 6 september 1866, sida 3

T 110 H, 10T1rattade arårkfiiCS VarI. IICttan var utomordentlig. och han var ösvertygad om, att det regn, som under året fallit, ej kunde vara mindre än 200 tum. Menniskan i dessa trakter var i ett primitivt tillstånd. Inga handelskaravaner, intet de hvitas veldvatten hade framträngt till dem. Men landet var tunnt befolkant och företedde en riktig språktörbistring. IIofdingarnes styrelse var mild, nästan patriarkalisk. I allmänhet egde infödingarne en sträng rättskänsla eller rättare en känsla af ömsesidighet. Om en persou af händelse bröt af armen på en annan, afbröts äfven den förres arm på alldeles samma ställe, om en yxa föll ned från ett träd och dödade en menniska derinunder, dödades älven den som satt upp i trädet. Infödingarne hade ingen historia, och brydde sig ej om det förflutna. Fastän ingen slafhandel decimerat stummarne, befunno de sig likväl under vidskepelsens änvu förfärligare slafveri, hvilken förorsakade en oberäknelig förlust af wenniskolif. Enl. deras mening var döden en händelse, som aldrig skulle inträffa, utom då något trolleri egde rum, och så snart någon dog, var det derför nödvändigt att få reda på, hvem som förhexat honom, och att hejda hans förmåga att i en framtid göra yttermera ondt. Hr de Chailly sade sig hafva, i förening med andra resenärer i Afrika, gjort allt hvad han kunnat, för att upptäcka något spår af högre civilisation hos negren i sin tidigare period, men han hade ej lyckats leri. IIan måste deraf draga den slutsatsen, att negern här var nu densamme som i förrunna åldrar. Infödingarnes antal minskades, men detta var ej den hvite mannens skull. Beskyllningen för att utrota infödingarne hade i alla tider rests mot de hvita, men skilnaden var den, att efter de hvitas ankomat minskningen iakttogs, hvaremot den hvite mannen förut var härom okunnig. Insodingarne medgåfvo, då de tillfrågades, att deras minskning pågått länge, och han kunde sjelf intyga riktigheten häraf, emedan byar, som han besökte för andra gången på sin sista resn, synbarligen minskats i storlek sedan första gången. Den afrikanska racen skulle en gång försvinna från Afrika, likasom Britonerna, Australiens urinnebyggare, och Polynesierna helt och hållet försvunnit från de länder, som de en gång innehade. I stället för att klaga häröfver, gladdes han öfver Försynens skickelse, genom hvilken den mera intelligenta racen intog den lägres plats. Ljus trängde så småningom in i hvad som en gång var det okända inre al Afrika. Den bekante Nilresenären Sir Samuel Baker har äfven lemnat intressanta upplysningar om Afrika och dess innevånare. Han yttrar om dessa senare bl. a.: Hans resor hade ledt honom till den slutsats, att menniskan i sitt vilda tillstånd starkt påverkas af det lands utseende och beskaffenhet, som hon bebor. Den vilda menniskans enda drift är i allmänhat att fylla sin buk i dag, bekymmerslös om, huru det skall gå i morgon. Om derför ett djur dödas, uppätes det, såvidt möjligt är, helt och hållet på ena dag. Vid ett tillfälle kom han, efter 45 dagars färd genom vattendrag, med sitt ressällskap till en hop infödingar af alldeles samma färg som grifflar, hvilka tycktes befinna sig i ett alldeles utgvultet tillstånd. De liknade mera slodmygg än menniskor; och han var riktigt glad, då han väl kommit ifrån dem, genom att gifva dem hvad han kunde undvara af födoämnen, emedan de annars skulle stannat hos honom, tills de uppätit allt hvad han och hans sällskap medförde. Så fort de uppnått slutet af de sumpiga trakterna och kom mit till terra firma, påträffade de infödingar, ölverlägsna de ofvan nämnda. De förstodo konsten att smälta jern, och fastän de blott hade en sten till städ, en annan till slägga och ett par stickor till tång, hade han likväl sett en infödd smed för sarskjorta åt höldingen. Så till vida hade han funnit bevis på förmåga hos negrerna, men den var endast begränsad. I barndomen är deras förstånd lika med, om ej ölverlägset de europeiska barnens, men vid 12 eller 14 ar tyckas deras intellektuela förmögenheter hafva förlorat sin förmåga al vidare utveckling. Negren är andvändbar, om han annars är belåten och frisk, så länge någon herrskaresjäl utöfvar sitt välde öfver honom, någon som står högre än han, till hvilken han kan se upp och för hvilken han böjer sig. Men borttag denna, och han är lik telegrasapparaten, då telegrasistens hand lemnat den — magnetnalen slår, men ger ej längre några begripliga tecken. Det är egendomligt för araberna och muhamedanerna, att de båda tro sig göra negren godt, genom att förslafva honom. Fastän de kunna, och äfven göra så, döda alla de gamla och endast sälja de yngre till slafveri, är dock det bland det första de göra, att de lära negren tro på Gud. Alrikanarne äro ej belåtna med det slags hexeri — klappandar och borddansning — som förherrskar i Europa; en trollkarl, hvars förmåga ej skulle sträcka sig högre, skulle anses för en idiot och kauske uppstållas som sogelskrämma vid sädesfältet, En trollkarl i Afrika måste framför allt vara utöfvande. En mr Murphy har 3; Boglaua sammanfattat en almanacha, men om han dervid underkastats samma ansvar som om han varit i Afrika, skulle ban nog betänkt sig två gånger, innan han nedskrifvit den, och ännu längre, innan ban utgifvit densamma. Antaget, att regn n:lofvats d. 26 Aug, så skulle alla stammarne församlas till den dagen, och om det råkade att vara en vacker dag, skulle almanachskrifvaren gripas, och om han ej lofvade att ekaffa regn inom en timme, skulle de taga ett spjut och Öppna honom, för att se hvar felet i almanachan låg. Sir Baker förklarade, att han, på ett af de aflägsnaste ställen, till hvilka han framträngt, funnit spår af handelsverksamhet, som en gång utöfvats, fastän den för läugesedan slutats, såsom man sade honom, derför att några hvita män af handelsbolaget blifvit ihjälslagna — araber och alla, som icke äro verkligt svarta, kallas i Afrika hvita mäns Af åtskilliga ärmare uppgister, som han lyckats inhemta, hade han slutat, att dessa handlande måste ha varit araber från lanzibarkusten; och dä måttet af framätkridande i östern är så oändligt litet, är det möjligt, ut handel från samma håll och idkad efter liknande principer existerade för tusen år sedan, och att Pioemeus af några af de handlande från Zanzibarkusten ihallit sin underrättelse om, att Nilen födes af tvenhe stora sjöar i det inre Afrika. Ivad framtiden angår, är det alldeles omöjligt tt vänta sig någon förbättring i den afrikanske negens ställning förr, än slafhandeln blir alldeles underryckt. De verkliga förhållandena ha ofta bragts till Inglands, Frankrikes och Österrikes kännedom ; men I: issa undscenden för det turkiska väldet och annan mundsjuka har förhindrat vidtagandet af gagneliga tgåärder. Fakta äro i korthet, att hela landets hanlel idkas efter ett system af mord och plundring. Aflelningar af araber, 450 eller 500 man starka. kasta rdiga en pan