hm ——Uä —— — — Är det ingen här? sade en stämma som jag tyckte; men jag kunde hvarken tal: eller ropa på hjelp. — Han måste vara der, sade en annar stämma. Stackars karl, han är under de de plankorna. Derefter började åter ljudet af spadarne och så ett skallande hurrah, och derefter kände jag händer omkring mig och märkte att jag blef buren och att något droppade ned i min mun. Sedan var der allt flera och flera röster. som mumlade omkring mig, och jag började att känna mig i stand till att andas, och jag hörde någon säga: — Han kommer sig, stackars karl! Så talte en och så en annan, och 3 visste att jag blifvit uppbringad ur schakte men det var alltsammans som om det likavill kunde vara en dröm, intills Jag hörde ett högt skri och kände tva armar omkring mig. Da visste jag att jag verkligen var frilsad, och Jag försökte att si Gud vare lofvad! men jag kunde blott tänka det. Efter någon tids förlopp blef jag slutligen i stånd att tala, men jag förmodar att jag sade allehanda tokiga, osammanhiingande saker, tills jag omsider fragade hvad klockan var, och den stämma som väckt mig till lif hviskade i mitt öra att den var tre. — Och huru länge har jag varit der? fick jag slutligen fram. — Fem och tjugo timmar.