Sällsynt badgäst. Från Wenersborg skrifves i en af stadens tidningar: En jagtvån här i grannskapet eger en utmärkt fågelhund, på hvilken han äfven sätter synnerligt värde. Nämnde hund hade, hvad ofta händer med jagthundar, ådragit sig svåra giktplågor, så att både framoch bakbenen voro behästade med stora knölar och det arma djuret kunge tillfölje häraf endast med möda släpa sig fram i detta ords hela bemärkelse. Mången gång var hundens egare, vid åsynen af det plågade djuret, betänkt på att döda honom, men beslöt slutligen uppå inrådan att skicka den trogne tjenaren till en bekant i Marstrand för att genom salta bad försöka kurera hunden. Här erhöll han också under en månads tid varma saltbad på förmiddagarne, hvarvid giktkuölarne frotterades med gyttja, men om eftermiddagarne fick han kalla bad. Efter hvarje bad invirades hunden i tjocka filtar och fick deri hvila under ett par timmar. Till sin husbondes stora glädje återkom hunden från sin 4padsejour för några dagar sedan, fullkomligt återställd. Huruvida någon särskild diet ingick i denna badkur är oss icke bekant. Lovisadagen firades i Westerås, enl. en af stadens tidningar, pa ett välmenande och anspräkslöst sätt.