Göteborgsposten – 3 september 1866, sida 1

— Tyst, jag ber er, Kelser; ställ icke till något spektakel här. Sådant är ruin för en viärdshusvärd. — Vill ni då taga parti för dender persedeln? frågale Kelser hånande. — Tyst, Kelser, jag vill icke taga något alls, eller snarare jag vill taga ett glas whisky med er, om ni blott icke yttrar er vidare. — Ganska bra! låt oss då taga en tår whisky, och då det bör vara en allmän skul, böra vi också alla deri deltaga. Han reste sig upp, gick rakt fram till den resande, slog honom tungt pa axeln och yttrade: — Huru mår ni främling? Denna gång höjde den unge mannen ögonen och betraktade sin interlokutör. Hans angte uttryckte dock snarare öfverraskning iän vrede, och han tycktes vänta förklaring på denna tilldragelse. Kelser återtog i samma ton: Jag har sagt: Hur mår ni främling? men ni tyckes ej förstå höfligheten. Vid dessa ord förutsågo de närvarande ett gräl, reste sig upp och bildade under tystnad en krets kring de båda interlokutörerna. Denna rörelse tycktes framkalla en viss öfverraskning hos den unge mannen. Han blickade sig hastigt omkring.