Göteborgsposten – 3 september 1866, sida 1

Preussiska Ärmeen. (Efter en korrespondens till Times). IV. Preussens armå kan gå i fält med 342,000 man i sina leder, men som man väl känner kan ingen armå eller samling af menniskor bibehålla sin normala styrka ens under en enda dag. I en dylik här, äfven om den uteslutande bestode af starka män, skulle vanlig sjukdom omedelbarligen föranleda att en och annan ej kunde tjenstgöra. Detta resultat framkallas i ännu vida högre grad at de marscher, svårigheter och mödor, för hvilka en soldat är utsatt under aktivt krig redan innan första skottet är lossadt. När sedan en sammanstötning eger rum lägger blott en enda dag en lång lista till hospitalsrullorna, och om aftonen ser man i lederna många luckor, som på morgonen voro fyllda af starka soldater, nu liggande stympade eller döda på slagfältet. De döda äro för alltid försvunna — de äro en direkt förlust för armeen. Icke heller kan en armå vänta tills de sårade äro läkta och åter kunna draga en huggare eller sabel. Utvägar måste anskaffas för att till befälhafvande generalen återställa de krafter som gått förlorade under krigets första steg. Enligt preussiska med stor noggrannhet samlade statistiska uppgifter brukar infanteritrupper under ett års tid i medeltal förlora i döde och otjenstbara 40 procent af sin styrka, kavalleriet, artilleriet och genitrupperna 20 proc. och trainen 12 proc. Det är för att ersätta dessa förluster och för att sända dem som äro bestämda till fyllnadsmanskap som depoterna äro inrättade. Preussiska armåens depoter bildas så snart mobilisationen eger rum. Hälften af hvarje depots manskap skall vara reservsoldater, hvilka, redan kunniga i exercis, skola sändas