Göteborgsposten – 31 augusti 1866, sida 1

ges förnämsta sångerska gaf en splendid mid dag för sin fru, hvilken, som bekant, älven bär dagens namn, och lät dessutom fram på jvällen afbränna ett vackert fyrverkeri. Pa aftonen hade damerna fest för herrarne, splendid och framför allt treflig, det faller at sig sjelf. Först promenad och segling till Backudden, der några timmar på det angenämaste tillbragtes under lekar, vid glasens klang?, tonernas vågor och humoristiska skålar och tal. Derester sexa i park och salong, duns och slutligen musik på sjön. Herrligt, icke sannt! Ått drottning Lovisas skål flera gånger under dagens lopp med entusiasm tömdes, behöfver jag väl knappast tillägga! Söndagen, nå ja, den var då temligen lik alla andra af samma species. Den öfliga addningen af lustresande från rikets andra stad, uppsträckta och tråkiga att skåda uppå förmodligen tycka de detsamma om oss infödingar), och på aftonen den vanliga danssoirten. På Måndagen gafs det första af de sedan någon tid förberedda sällskapsspektaklerna till förmån för fonden för nodlidande badgäster, efter följande program: 1:0) Prolog, framsagd af förf., fabrikör Bergman från Norrköping. 2:o Lika mot lika, komedi i I akt af Siraudin. 3:o a) Aria (Inez) ur Afrikanskan ul Meyerbeer. sjungna af b) Jag vet ej hvarföre jag Sjunger föra Michaöli. romans af Taubert. 4:o Picolet, komedi i 1 akt af Lefrance, Labiche och Montjoie. Mellan akterna utfördes musik och derJemte körde Thor med sina bockar öfver societetssalongen så väldeliga, att, särdeles under fru Michaålis sång, flera scener af utomordentlig förskräckelse, utom programmet exeqverade af damer tillhörande åskådarne, utördes con amore. Af de medspelande — se så, fru gudinna, är ni nu framme igen! Var ni så god och gå och lägg er! — Ni vill ej? — Naåval, så t.ger jag (men tillägger i törtroende så ej gudinnan ser det), att särdeles fru F., född II., mill G. och stud. hr L. uttörde sina partes med en säkerhet i uppsatining och en routine, som skulle ha hedrat hvilken scen som heldst. Bifallet var naturligtvis stormande och salongen ända till trängsel fylld. I afton har spektakel efter samma program upplörts, med undantag at fru Michaölis sång. Inkomsten af båda spektaklerna lärer ha uppgått till omkring 700 rdr. Samtidigt uppträdde den unga svenska nationalsångareqvartetten i kyrkan för en ytterst sätalig publik, endast c:a 100 personer, hvilket ogynnsamma resultat naturligtvis enlast kan tillskrifvas kollisionen med aftonens sällskapsspektakel och möjligen äfven för sen annonsering. Publiken var liten, det är sannt, men belåtenheten desto större. Jag måste erkänna (och detta var, jag vågar försäkra det, äfven samtlige de öfriga åhörarnes åsigt. att ryktet har, emot vanligheten, talat för Iitet om dessa sångare, hvilka blaud sig räkna röster, fullt jemförliga med Upsalas och Lunds allra förnämsta. Åtven sammansjungningen var i allmänhet förträfflig, endast på några ställen skulle man kunnat önska ett något mera nyanscradt föredrag. Ej heller skulle det skada, om qvartetten framför åtskilliga stycken af den nyare tyska dussinmusiken valde att inöfva sånger af svenska tonsättare, at hvilka vi dock ega värderikare fyretämmiga sånger, än de utländska, evigt enahanda klingklangsprodukterna. Tillåt mig här att sluta! hvem yet, jag kanske kunde komma att skrifva saker, som jag finge ångra. Försigtighetens gudinna har aflägsnat sig. Se, dagen faller klar in i min kammare, jag vill derföre hasta att njuta AO TESSAN TERS —