Göteborgsposten – 30 augusti 1866, sida 1

ligheterna och till det omförmälda valet inställle sig som elektorer fem gretvar, fyra sriherrar ych tre adelsmän, bärande så illustra namn som Lewenhaupt, Wachtmeister, Bonde, II amilton, Posse, Sprengtporten och Falkenberg. De åt öljdes af sina arrendatorer och förvaltare, som ock blifvit utsedda till elektorer. Deras kanlidat var grefve Henning Hamilton, sjelf elekor. De kände försigtigt de ötriga elektorerna på pulsen, och det visade sig snart, att oland dessa voro åtta fullt beslutna att rösta på brukspatron Indebetou, men tjugu på rvackre Lars i Vik-. Följaktligen sanns ingen innan utväg, om den senare ej skulle bli vald, än att grefve Hamiltons kandidatur mäste falla, och hans vänner, fastän ovilligt, rösta på hr Indebetou, hvilken de igenom fick ta röster mer än Lars Erson i Vik. Den örre är visserligen närmare 70 år och sjukig, men af mycket seg natur, sjelfständig utan ostentation, och åtminstone moderat liberal, samt den nya riksdagsordningen varmt tillgifven. Det nederlag som sålunda drabbade grefve Hamilton är utan tvifvel för hela det konservativa partiet en oberäknelig förlust; ty klart är att grefvens utmärkta egenskaper, hans orubbliga lugn, hans ötvervägande styrka i den fina intrigen, hans stora förmåga att sammanhälla och humant, men kraftigt, tygla de underordnade säfängorna, hvilka naturligtvis inom det konservativa lägret äro lika uppbrusande som inom det liberala — de äro nemligen alla menniskor, och hvar och en med sin påle i köttet — det är klart, säger jag, att grefve Hamilton skulle blifvit de konservativas chef i andra kammaren. Nu är det alls icke osannolikt att flera, tillhörande den aristokratiskt-konservativa fraktionen, skola bli mindre benägna att ingå i andra kammaren, då de der icke sammanträffa med den påräknade ledaren. Antagligen skall såsom sista utvägen begagnas att bereda grefve Hamilton rum i första kammaren genom val antingen af Sörmlands eller Östergötlands landsting. Inom begge dessa län har gretven många personliga vänner och politieka anhäng.re. Men å andra sidan finnas inom dessa begge landsting så många ledamöter som sjelfve vilja bli valda, att utsigterna för grefve Hamilton icke äro särdeles stora. Stockholms stadsfullmäktige ha varit samlade i afsigt att förtroligt rådslå om kandidater till törsta kammaren. Man föreslog endast, uppställde endast namn, men man silade dem icke — ännu. Frih. De Geer, justitieministern, får ganska säkert enhällig kallelse. Ofverståthållaren blir kanske äfven vald. FrihGripenstedt nämndes ock, hvarötver Dagligt Allehanda Comp. blifvit topp rasande, naturligtvis, och blir väl pin lynende gal ifall samme friberre uppställes på de liberalas lista bland kandidaterna till andra kammaren. Man nämnde också trih. Knut Bonde, som, sjelf närvarande, icke kunde tillbakahålla uttrycken at sin väl tidiga tacksamhet, hvilket föranledde den alltid omtänksamme hr Hierta att, emedan tiden ej längre var framskriden, vördsammast begära del af frinerrens åsigter om de förestående, sannolikt ganska stora anslagsfordringarne. Friherren höll genast ett af sina lysande föredrag, rikt på raketer och bengaliska eldar; stadsfullmäktige sågo sju solar på en gång, men på triherrens åsigter fingo de ej reda i den myckna fyrverkeriröken, hvilket ock föranledde en at hans intimare vänner bland tullmäktige att skämtsamt benämna honom skallerorm. Justitierådet Berg har uttryckligen begärt att ej komma i fråga. IIuru stort armodet inom Stockholms börs är på representantka.U—— —