Göteborgsposten – 29 augusti 1866, sida 1

märkte att bakom mig fylldes kyrkan af barska krigare och andäktigt borgarefolk; men alla voro de tysta och böjde knä i djup vördnad. — Hel dig, Hjalmar! du konungason från Norden! började påtven med högtidlig röst. Du har som en hjelte och religionens värdige kämpe bestått ditt prof och hitfört den högst heliga klenoden från Kristi graf, och nu skall du mottaga din lön. Så vet då, att det lombardiska folket har gifvit konung Lothars enka, den tromma och ädla frun, drottning Theodolinda, tillkänna att den man hon behagar välja vill folket erkänna som sin konung. Men drottningen har valt dig, du lycklige! Och folket, hvars fäder en gång drogo hit från samma land, der du är född och fostrad, vill fördenskull villigt hylla dig som konung, och jag vill inviga dig till vår heliga kyrkas länsherre och försvarare. — Jag tackar dig, ärevördige fader! svarade jag, men huru hedrande ett sådant tillbud och huru skön en sådan belöning än måtte vara, är det mig dock ej möjligt att mottaga densamma; jag afsäger mig både denna thron och denna brudsäng. Ett förvåningens utrop hördes från den församlade mingden och drottning Theodolinda bleknade. Men vredens rodnad for öfver påfven Gregorii ansigte och han utbrast;