Göteborgsposten – 28 augusti 1866, sida 3

seende på Luxemburg, som Holland förklarat iu vara skiljdt från Tyskland, ej vill lyssna il detta, fastän den holländska regeringen värutinnan stödjer sig på luxemburgska beolkulngens egen önskan. Den preussiska poitikens egoism visar sig här i sitt flor. Luximburg utgår liksom Preussen ur tyska töryundet, Preussen kullkastar några troner, binler under sig några forna stater med eller mot; yefolkningarnes önskan, Luxemburg sörhäller sig fredligt och neutralt, men Preussen billar en egen förbundsstat, ett Preussen i st.; . Tyskland, och förklarar nu, att Luxemburg skall tillhöra detta Preussen såsom förbundsstat. Oförskämdheten kan härvid endast jemföras med listen. Preussen vill komma åt IIolland och har derför för afsigt att hålla fråsan om Luxemburg tör sig öppen, förande ett språk alldeles som Preussen trädt i stället för det forna tyska förbundet. Detta handlingssätt, i förening med Bismarcks hänfullhet mot polackarne i preussiska dep. kammaren, måste harma de redan förut allt annat än med Preussen belåtna fransmännen. Detta visar sig ätven at den franska pressens nu intagna fientliga hållning. La Presse, som aftryckes i nåstan alla landsortstidningar och otvitvelaktigt är al inflytande, utfar isynnerhet med förbittring mot den preussiska politiken. Det är ej för sig sjelt, som Frankrike visar oro ösver Preussens förstoring, säger bladet, det är för de små staterna och narionaliteterna. IIvarför skola Hannover och Frankfurt, emot betolkningarnes önskan, tvingas att bli preussiska? Ilvem vet ej att Frankturts verkliga brott är, att det för icke länge sedan erbjöd en lillslyktsort åt de skriftställare och deputerade, som Bismarck dritvit dit från Berlin? Om internationela förbindelser äro värdelösa; om betolkningarnes önskningar ej hafva uuktoritet: om institutioner, vanor och bruk icke äro berättigade till respekt, hvad skäl kunna då uppställas emot dess anspråk på EIsass och Lothringen? Man må ställa sig huru man vill till de åsigter, som uttalas i följande rader i det transka bladet, de förtjena dock återgifvas: Saken har äfven en annan sida, som är värd att taga i betraktande — framtidens. Det var mycket klart, att Ryssland icke skulle uppresa något hinder mot den makt, som alltid varit stolt öfver att få u ofva åt det en bödelsdrängs oädla yrke. Det öfverensstämmer med Rysslands intresse att rikta Preussens rastlösa ärelystnad mot Tyskland; under det Bismarck är sysselsatt med att upprycka med rötterna allt som liknar patriotism och liberalism i Tyskland, skall Ryssland lugnt utföra samma verk i Polen. För öfrigt afvaktar man med nyfiket intresse det snart stundande sammanträslandet mellan kejsar Napoleon och Bismarck i Biarritz, hvilket skall komma att ega rum under de första dagarne i September. Preussiska regeringen har tillsändt hertiginnan Adelheid af Nassau (som uppehåller sig med sina barn i Biberich) en anmodan om att lemna hennes gemåls stater, emedan hon annars skulle blottställa sig för obehagligheter. En dylik vink skall äfven hafva lemnats drottningen af Hannover, som likväl icke vill hörsamma den, Times påpekar hviken tröst som återstår för konung Georg af Hannover och hans efterkommande. I London skall han återfinna in titel hertig af Cumberland och sitt säte i öfverhuset. Ilans personliga förmögenhet skall bergas ur det skeppsbrott, som uppslukat hans konungamakt. Med de privilegier, som ännu tillhöra honom i Storbritannien, har oxkonun sen at Hannover intet att afundas suveränerna på kontinenten. Tvärtom bör hans öde synas inycket afundsvärdt för de andra detronisesade suveränerna — eller för att begagna Times egna ord — för de monarker som dragit sig tillbaka från affärerna Från Frankrikes hufvudstad afreste d. 23 d:s kl. 11 f. m. kejsarinnan af Mexico ned svit. En med sex hästar förspänd hofvagn förde henne till bangården, 6 andra vagnar följde. Kejsarinnan var i djup sorgdrägt och hennes anlete bar prägeln af bekymmer. Hon medförde vissheten om den mexicanska kejsartronens ohjelpliga fall. — h 0 —k—— cäb;—— J.