Göteborgsposten – 28 augusti 1866, sida 2

Österrike, och da de preussiska underhanalarne endast väntade härpå, för att underteck na det emellan Österrike och Preussen, har detta således nu gätt för sig. Freden mellan Preussen och Wirtemberg samt Baden afslotredan för ett par veckor sedan och med Balern samt IIessen-Darmstadt är tredkontraktet nu jemvill undertecknadt. Darmstadt atstär det forna landtgrefskapet HessenHomburg och den uteslutande rätten att besätta den hittillsvarande förbundstästningen Mainz. Hessen Darmstadt blir dock en amfibiestat, i det en del kommer att tillhöra sydstaterna, medan en annan del, provinsen Otverhessen inträder i det nordtyska förbundets militära och politiska union. Baiern afträder ull Preussen några landremsor, hvilka det behötver till afrundulng at det hi till Isvarande kurfurstendömedg IHessens sydliga område. Alla de stater, som tort krig mot Preussen, betala krigsomkostna or ull detta senare land: Baiern 30 mill. gulden, Wärtemberg s mill. 8. v. — De närmare bestämmelserna I fredsfördraget mellan Italien och Österrike känna vi icke, dock vill det synas som att Italien erhåller blott Venetien med en liten graänsatrundning i norr, men betalar, såsom vid Zitricherireden, en del at Österrikes statsskuld, beräknad etter solkmängden i Venetien. Så till vida andas Europa åter ut. Handelsbörserna visa redan någon stegrad liflighet, diskontosatserna sjunka och de resp. staternas utelöpande papper stiga, om än sakta. Det allmänna förtroendet börjar således åter vakna, ehuru det likväl ännu finnes moln qvar, hvilka draga allt högre upp på det politiska firmamentet. Man hoppas dock i det längsta att kunna undvika faran af mera omfattande ovädersutbrott, fastän man på alla håll och kanter vidtager de mest omsattan e rustningar, nästan med en seberaktig hästighet. Kronprinsen at Preussen beger sig med det första till Hannover och Kurhessen, för att såsom vice konung ötvertaga presidiet vid organiserandet af den preussiska förvaltningen i dessa länder. Potsdam är utsedt till säte för den nordtyska förbundsstatens riksdag. De preussiska trupperna skola hafva utrymt Böhmeu till d. 15 Sept. Österrike, så härdt slaget, skyndar nu att läka såren. Genom en helt naturlig gravitation drages kejsaren nu till Ungern, som han ändtligen beviljat egen ansvarig minister, med löfte om att sjelf någon tid hvarje år såsom Ungerns konung uppehålla.sig i detta land. Alldenstund detta medgitvande örverensstämmer med det mäktigaste ungerska partiets önskningar och folkets under flera år med oböjlig energi vidhållna strätvan, kan man nu vänta en verklig försoning mellan Österrike och Ungern, hvilken endast kan bli till gagn för det förra, medan den skall stärka det senares utveckling och stadga dess förhållanden. Kejsaren begifver sig, sedan preussiska srapperaa lemnat Böhmen, omedelbart till detta land, för att personligen bringa konuugarikets innevånare tröst och hjelp. Österrike söker äfven på annat håll stärka sig. Det drager sig neml. efter hand alldeles ur den romerska trägan, hvilken snart måste stå på dagordningen och skulle kunna föranleda nya förvecklingar, om icke Österrike gjorde at nödvändigheten en dygd. Från Florens skrifves visserligen, att italienska regeringen hittills ännu icke tagit något steg, för alt träda i underhandling med romerska stolen, men Times? uttalar dock temligen be,lämdt, att påfven, som djupt trär tals al det slag hvarar Osterrike, hans sista nödvärn, hemsökts, allvarligt ölverväger planen att försona sig med Victor Emanuel och till honom atträda den verldsliga makten på vilkor, som äro förenliga med den hel. stolens värdighet, hvilken plan skall understödjas af många italienska kardinaler och äfven at Antonelli. Dessa vilkor skulle enl. Times vara, att italienarne behålla Florens som sin egenuiga hvardagliga hufvudstad, men låta Rom äfven tå hafva namnet af Italiens hufvudstad, för att begagnas vid hågtidligare tillällen, såsom konungens kröning al påfven, det örsta italienska parlamentets högtidliga öppnande, en ceremoni, som påfven gerna kan bevista och vid hvilken han kan upprepa sitt patriotiska utbrott: ÅBenedite, o Sommo Iddio, Italia! Visserligen är Rom stort, käger Times, men det är likväl icke tillräckligt stort att inom sina murar rymma både konungen och påfven i tvenne personer. Det är antagigt att med ofvan föreslagna lösning ölverensstämmer det förslag, som Frankrike nyligen låtit göra i Rom och troligen äfven i Florens, hvarför man med säkerhet snart kan vänta inledandet af nya underhandlingar mellan italienska kabinettet eller åtminstone konungen och påfliga hofvet. Italien tyckes, om den svåra romerska frågan nu kommer att snart lösas i en för detsamma gynnsam riktning, hafva lyckan ombord. Lugnadt uti åt genom venetiens erhål