Göteborgsposten – 28 augusti 1866, sida 2

hennes blick bränna på min kind då jag hustigt vände mig om och gick bort. Niästa morgon vandrade jag ut genom 8 lernos norra port med mina Stallbröder, hvilka de utständna äfventvren och de rika skiinkerna bragt i det bästa lynne. Vid olivskogen på ringa afstand fran staden stötte en gammal sven och en valtärdande qvinna till oss. Den saumle beritttade mig att hans herrskarinna, pilgrimen, var på en valfärd till den helige ladlern i Rom, eller hvar pofven annars mätte vara att träffa, och bad att de skulle få vara oss följaktiga och atnjuta vart beskydd under vägen. Sadant lofvade jag honom beredvilligt, men med likgiltigt utscende om ock jag hade en aning om att jag kände den qvinna som dolde sig under pilgrimsdrägten. pet gick hastigt och lyckligt framåt; de älventyr vi i skepnad af rofgiriga avarer eler annat röfvarpack mötte under vägen bestodo vi sSom barnlekar. Ånkomna till Rom erforo vi att den helige fadren ännu uppehöll sig i Monza för att ordna det lombardiska rikets och kyrkans angelägenheter. Vi fortsatte derföre resan norrut, beständigt i sällskap med den tysta pilgrimen och hennes gamle ledsagare. (Forts.)