Göteborgsposten – 28 augusti 1866, sida 2

dig myntadt guld i lön, sade han; hjeltens blick som lyftar sig trots et mot fienden sänker sig för den älskade qvinnan, det ser jag nu i ditt ansigte, och pa Julias rodnande kind ser jag att den rosen ej skall vika tillbaka för din utsträckta hand. Välan! till lön skänker jag dig mitt barn; hon blifve din hustru och du min son och arfvingertill min hertigkrona. ön glad känsla genombäifvade mig, men utplanades vid tanken på patven Gregorius och drottning Theodolinda; hade jag ej i och med detsamma jag atog mig uppdraget älven förpligtat mig att mottaga den utfista lönen? kn blick från Julias svärmiska öga kom mig att vackla; men ihugkommande en nordisk kämpes pligt, till orda: — Jag tackar dig, hertig, för den dyrbara belöning du vill gilva mig, men ett löfte binder mig ännu, ett löfte som jag nedlagt i den romerska kyrkofurstens hand, och skulle det in kosta mig ett lils lycka, törs jag ej mottaga ditt högsinnade tillbud — — icke nu — kade jag pu hulvudet och tog salunda men om den helige fadern löser mig från löftet, ifall nagot annat kommer emellan, så vänder jag tillbaka. Kommer jag ej innan näa var så äro du och din dotter lösta fran all irpligtelse till mig. — Jag vågade ej se på Julia, men kände