Göteborgsposten – 28 augusti 1866, sida 1

med rest mahn sprang fram på vår vig, ty då jag dragit svärdet upp ur skidan tystnade dess rytande; djurens konung vände om och smög sig bort, släpande svansen i sanden efter sig. En skara sjungande och qvittrande småfåglar följde oss på färden och flög i kretsar öfver våra hufvuden. Sjöluften susade vederqvickande emot oss; vi voro vid Jaffa och drogo vid godt mod dit in. I hamnen lågo många köpmansskepp och i herberget träffade vi en skeppare från Salerno som nästa dag skulle gå till segels. Den ärlige sjömannen igenkände sin hertigs dotter, prinsessan Julia, och gladdes mycket deröfver. Med stor högtidlighet mottog han henne och oss alla på sitt rymliga långskepp och med svällande segel för den bästa vind vi kunde önska os gingo vi till sjös. En sky af svanar följde oss ännu ett stycke på den skummande vägen, svärmande i stora kretsar öfver det framilande skeppet, och sände till afsked en tusenstämmig Jubelkör efter oss, medan landtvinden förde den berusande doften af söderns hela Flora ut öfver sjön. Liksom bevingadt ilade skeppet genom de lätta, svagt krusade böljorna, som hoppade med ett sakta brusande uppåt dess sidor; ett par hvita dufvor suto kuttrande deruppe i toppen af masten; skaror af delfiner och andra fiskar