Göteborgsposten – 28 augusti 1866, sida 1

Julia bröto de ut i ett rop af hänförelse, svängde sina vapen och slöto sig till oss. Fienden hade ännu ej varit betänkt på att sänka gallret för stadsporten; med vildiga sviärdsslag banade vi oss väg ditin genom de saracenska vaktposterna, hvilka liksom förlamade af fruktan vid vår åsyn föllo utan att göra synnerligt motstånd. Till höger och venster nedmejade vi dessa arabiska fribrytare, som voro 1 färd med att plundra, och trängde ocmotståndligt som en jernkil fram på gatan. Pa Julias uppmaning skredo vi beständigt framåt, intills vi uppnådde den öppna platsen framför det furstliga slottet, medan de salerniske krigarne skrikande rusade fram genom stadens andra gator och nedsablade sina fiender. Nedför slottets stora marmortrappa kom den gamle hertig Sforza, omringad af en skara saracenska krigare i hvita mantlar och glänsande vapen. Den gamles händer voro belagda med bojor; med dyster mine, men med höjdt hufvud och lugn blick skådade han omkring sig. Vi störtade fram och i en handvänning var den lysande skaran skingrad eller nedhuggen, hertigen befriad från sina bojor, och med gliädjetarar i de sköna ögonen kastade Julia sig i hans utbredda armar. Med mina stallbröder vände jag mig nu mot en stor skara saracener som under tiden