Göteborgsposten – 25 augusti 1866, sida 2

I den mån han ledsagade den främmande unga damen genom staden och lät henne beundra alla dess skönheter, kunde den unge mannen icke undgå att veundra de skönheter som hans kund uppdagade för honom vid hvarjo ny station. Han hade redan då de gingo uppför trappstegen i zrafhvalfvet till martyrplatsen haft tillfälle att bedömma skönheten af hennes fint proportionerada ben; vid vandringen i den botaniska ltrådgarden hänfördes han af hennes lifliga våsende; hennes beundransvärda hy hade srapperat honom under parkens skuggor, och vid kongressko bennen hade han slutligen blifvit ända till raseri förälskad. Vid Saint-Gudule började han att gifva sin kärleksläga luft och fortfor dermed tills de hunnit till Saint-Roberts-gallerierna. Damen lyssnade till honom utan vrede, men också utan att synas upprörd; bon var en af det fria Albions döttrar som icke falla i förvåning öfver nagot och med lugn och allvar gå sin väg igenom lifvet. Då den eldige ciceronen upphört att tala för sin sak med en slutstrof som skulle kunnat bringa en sten att gråta, såg den unga engelskan på sitt ur och frågade med äkta engelsk accent, om han icke hade ytterligare något litet monument att visa henne. Jag har intet vidare att göra er bekant med än hvad jag redan skriftat för er om mitt hjertas känslor, utbröt etadsbudet i eld och lågor. Very well, följ mig då till Hotel de Suedek, svarade den unga damen lugut och tog honom åter under armen. Brinnande al hopp kom den unge mannen till hotellet. Engelskan upptager sin portmonnä och betalar honom efter taxan. Den förvirrade ciceronen utbryter med smärta: Ni vill väl icke visa er otacksam mot så mycken kärlek. — SAh, svarade hon, ÅJag trodde, att kärleksförklaringarne hörde till taxan. Hon lade en francs till de föreskrifna tre francs; det var som en skål kallt vatten öfver det förtjusta stadebudet, som på en gång återkallades till verkligheten — .ovosmmssmumm rm —— ov