Göteborgsposten – 25 augusti 1866, sida 1

———— —— — värde nu borde vara ganska högt, alldenstund hela nationen belönade, eller ock skulle subskriptionen vidtagas för hvarje gång. Medan länsprisskjutningen skulle hållas en gång om året, borde denna stora, hela landetiomfattande risskjatningslest endast oga rum hvartannat eller hvart tredje år. Ett särskilt tecken skulle fästas på pristagarne, hvilket skulle vara för en och hvar kändt och derigenom bli en verklig orden pour le mårite, såsom det heter i Preussen, hvilken skulle tillkomma såväl den låge som den höge, den rike som den fattige, den gamle som den unge, herren som tjenaren, af alla buren med lika berättigad stolthet och hos alla lika mycket beundrad at Aela nationen. Man föreslog till denna stora nationaltests hållande helst Midsammarsdagarne, hvilka redan äro en nationalhögtid. Af detta nu redan för några år sedan framställda och från alla håll med Sympati omtsattade förslag har åtskilligt redan satts i praktisk utöfning. Lokala prisskjutningar ega rum inom de flesta skarpskyttekarer, och halva på många ställen blifvit verkliga folkfester. Statsmakterna hafva genom beredvilliga, ehuru otillräckliga, anslag) satty myndigheterna i tillfälle att anordna äfven prisskjutningar i större distrikter, för hvilka landshösdingarne satts i spetsen, Alldenstund högtidligheten härvid således mestadels kommit att bero af nämnde högre embetsmäns egen håg och sympati för saken, ha dessa större prisskjutningar på somliga ställen blifvit verkliga folktester, medan de på andra gått, med utantag af sjeltva skotten, temligen ljudlöst förbi. På organiseradet at den tredje, den vigtigaste, nationala prisskjutningen väntar man ännu, men det är act hoppas, att hädanefter väntan ej mera skall bli lång, om än krafter finnas som skola vilja motverka denna stora rörelse. Hvad den lokala prisskjutningen inom Göteborgs frivilliga skarpskyttekår beträffar, ha vi skäl att klaga öfver den likgiltighet, hvarmed samhällets medborgare och medborgainnor hittills betraktat densamma. Med prisvärd oförtrutenhet har kåren det oaktadt fortgått med dessa skjutningar och af egna medel utanordnat priser, ja, de mera bemedlade inom kåren hafva tillochmed derutöfver sammanskjutit penningar till anskallande af dylika. Skjutningarne hafva hållits, skjutbanorna hafva vackert dekorerats at kåren, dennas musik, vanligen så eftersikad, har presterat sina bästa och mest lifvande nummer, och likväl ha inga eller åtminstone högst få utom kåren stående personer visat sig för saken så intresserade, att de ens uppolfrat ett par timmar, för att dervid närvara. Man har nöjt sig med att i tidningarne dagen efter läsa pristagarnes namn — och dermed har man trott sig göra sin skyldighet. För att afhjelpa denna, vi säga öppet, oskickliga lojhet, har man nu ändtligen beslutat göra morgondagen till en fest med anledning at de i dag och i morgon försiggående prisskjutningarne, den förra distriktets, i närvaro af landshöfdingen eller något hans ombud, den senare stadens och dess silialdelninsars. Genom enskilda sammanskott ha flera och vackra premier kunnat anskaflas, och allmänheten inbjudes att deltaga i den fest, som i morgon gitves å Lorensberg till ära för pristagarne. Vi antaga al flera skäl, att denna inbjudning äfven skall allmänt hörsammas, så att vi ändtligen i morgon skola kunna visa på en verklig fest för detta ändamål, hvilken länder såväl de inbjudna som inbjudarne till heder. Alldenstund priset är särdeles billigt ställdt, bör en hvar kunna utan synnerligt stor uppoffring deri deltaga. IIvad vi derjemte skulle önska vore, att man i morgon uttalade sig för frågan om den stora nationala prisskjutningen. Saken har en gång utträdt från tidningarnes förberedande spalter in i det verkliga, praktiska lifvet, der den ock bör med kratt och energi upptagas och omsattas. I detta afscende hänvisa vi ull följande varma yttrande af förf. till den bekanta broschyren: ÅIIoru kan Sverige bevara sin sjelfständiyhet?, hvari förf., som förordar bestämda vapenuppvisningar för nationalbeväringen, säger: Förenades med dessa vapenuppvisning sar måls kjutningstäflingar samt prisbelöningar dels för säkerhet i skjutning, dels åt gossarne och ynglingarne för skicklighet i kroppsöfningar; blefve de vidare ordnade efter vältänkta program och genom en religiös invigningsakt pätryckta högtidli zhetens pregel; begagnade man ytterligare detta tillfälle, då ortens innevanare vore samlade, till de nu i landsorten icke ovanliga slöjd-utställningarne, till bållande, der så passade, af de icke mindre vanliga profplöjningarne, till utdelning af de öfliga belöningarne för odlingsflit, för trogen tjenst o. s. v., så blefve dessa fester, likasom de olympiska spelen hos de gamle IIellenärnå, nationalfester i ordets och skulle gestalta Q. 2 — .1 1 Jana