Göteborgsposten – 24 augusti 1866, sida 2

föra dig tillbaka till din slägt, svarade jag och agade dervid knappast se på den sköna Mickan. Men jag har aflagt ett löfte att utföra ett svårt virf här, och det löftet får jag först inlösa, innan jag vägar binda mig med ett annat. — Om du sade mig hvari det värfvet består, skulle det kunna hiinda att qvinnans list räckte till, der mannens kraft ingenting kunde uträtta, hviskade Julia med en klok igtigt omkring att ingen blick och sag sig förs iyssnade. Jag wde att se in i hennes ögon och i Sset läste jag något så trofast, så förståndigt, jag utan vidare betänkligheter omtalade för Henne hvad milt ärende var. Har kyrkans iirevördige fader, påfven egorius, alat dig sadant, kan det ej vara on synd i att borttaga den heliga klenoden ran Kristi graf, tog hon efter ett ögonblicks iverläggning till orda. Möt mig en timma siter solnedgangen borta vid kyrkans löndörr nder hörnpelaren mot öster, och med de saliga nartyrernus hjelp hoppas jag att föra dig ditin ch att det skall lyckas. Hon lade ater fingret på munnen och försvann genom porten som en drömbild. Det var ej mansken, men aftonen var likäl ljus och vacker under den stjernklara himlen, då jag närmade mig den antydda löndörren.