Göteborgsposten – 22 augusti 1866, sida 2

jade vi märka nägra ollgenheter af den brännande solhettan, den kalkartade jordmanen och mest den djupa, glödande sanden som vi ofta på långa sträckor måste genomvada. Då vi vecko förbi ett klipphörn sago vi en skara ryttare komma emot oss med langt har som fladdrade Jikt hästmanerna och beväpnade med spjut och bagar. Det var Seldschuker eller Araber och den första röfvareflock vi träffade på i Asien. De kommo ned fran en höjd och sprängde under vildt tjut rakt emot oss, liksom för ati med ens rida ned oss och taga bytet. Men i ett nu hade vi bildat en sköldmur at alla sidor, ärden i vädret. med sköldarne framför oss och s Spjuten bräcktes mot våra sköldar eller rycktes dem ur händerna; de små svartbruna minnen tumlade hufvudlösa eller med klufna pannor ned från sina gångare som stegrade sig och at hvilka flera med sårad bringa sjönko ned öfver deras herrar. Efter flera minuters förlopp var striden förbi. Vi fångade så många af hästarne att vi alla tretton kunde rida, och väl tilfredsllda med detta byte läto vi de öfverblifna röfrarne obehindradt fly och fortsatte vär resa. Någon tid gick det nu raskare framåt i susande fart; men våra kroppar och vapen voro för tunga för dessa fint byggda hästar; den ena störtade snart efter den andra. När vi då sago oss tillbaka på tusen stegs afstand fran det