Göteborgsposten – 22 augusti 1866, sida 1

dit jag befaller; ty jag har makten, ej allenast att befria dig från skärselden, utan till att skafla dig land och undersater och dertill naste qvinna till drottning — — verldens se blott dit! Han utsträckte handen, på hvars pekfinger en stor ädelsten glimmade som eld, och pekade genom det stora fönstret ut på balkongen. En liflig musik lät höra sig liksom uppifran rtrnc. men i raskt tempo. Fran bada sidor af balkongen dansade, eller rättare sviifvade en skara tärnor fram, klädda i flor å alla regnbågens färger, med kransar på sima böljande lockar och svängande blomsterguirlander i luften; de dansade förbi och mellan hvarandra i de täckaste iillningar, tilldess de bildade en grupp som plötsligt skildes och lemnade plats at en utomordentligt skön qvinna, hvars svarta stralande ögon liksom smålogo mot mig, medan hon vinkade at mig med rosen som hon höll i: handen, liksom pa Theodolindas porträtt. — — Men det iär ju som i Göthes Faust, der Mefistofeles visar honom Gretchen, sade en tanke inom mig; men jag glömde den straxt igen, då synen med ens försvann som i en dimma. — Kände du igen henne, och var det ej värdt att göra något för att få ega henne? frågade påfven med en listig blick, som väckte en tlygtig erinran hos mig om Padre Bonifazio.