Göteborgsposten – 22 augusti 1866, sida 1

och homta en jernspik som ligger på den heliga grafven? frågade jag mina ledsagare. När vi öfverbringa den till kyrkokonungen Gregorius få vi god lön. — Går du dit, gar jag med, svarade Thiodolf, och de öfriga tillkänmgåfvo sitt bifall gunom att slå på sköldarne. Och kanske ligger det en guldspik bredvid den af jern; bada delarne äro goda. Vi anträdde resan med slagsvärden hängande öfver ryggarne och sköldarne på arm. Det gick öfver floder och berg, genom dalar, skogar och herrliga byar; i dessa senare blefvo vi som oftast mottagna gästfritt och vänligt, isynnerhet af qvinnorna. när de hörde att vi voro pu valfåärd till det heliga landet. Men i skogar och bergklyftor maste vi tidt och ofta bana oss vig med svärdet genom svärmar af barbariskt folk, som på alla kanter strömmade in öfver de nordliga gränserna. I Konstantinopel träffade vi landsmän, som tagit tjenst hos kejsaren för att som väringar hälla uppe hans vacklande thron, som de sjelfva sade. Men ej en gang detta sammanträffande kunde uppehalla oss; blott flygtigt blickade vi upp mot kupolen af den heliga Sophias basilika och stego så ombord på fartyget som förde oss öfver Bosphoren till Mindre Asiens kust. Här gick det åter framåt mot södern, och nu bör