Göteborgsposten – 21 augusti 1866, sida 2

— —— — — —ä— — på det du ej i din vantros mörker skall snafva och falla ner i helvetets brinnande pöl. — Äfven nordens gudar ha ett Nastran svarade jag, men för dess flummor fruktar ej hjelten som efter ett bragdrikt lif dör, mirkt af svärdeller spjutsudd; han stiger upp till Asa-Oden och sätter på den bänk der de förut hädangangne hjeltar sitta. Dock, jag lit förra varen döpa mig af en at dina sv prester, då jag blef rörd som en gqvinna öfver hvad han berättade mig om din store Gu arta va Son, som med en kämpes lugn och smalcendet på läpparna lät sig marteras till döds för alla menniskor. — Det har varit glädje i de kristnas himmel då du lät döpa dig, Hjalmar! Men ej är det tillräckligt att du röres al Guds Sons lidanden; du måste äfven arbeta och kämpa för den kristna kyrkan. — Jag har dragit ut fran min faders kungsgård med tolf unga kämpar; ) har vandrat genom frankernas land och stigit upp för de höga bergen; då jag upptäckte era solvarma slätter och guldfrukterna i edra trädgårdar, steg jag ned fran de snöbetäckta fjällen och vill nu skrida framåt tills jag når den heliga grafven; från den vill jag bortjaga dessa öcknens ogerningsmän hvilka som leda troll omringa den, och jag vill uppkasta en värdig kämpehög öfver hans aska. (Forts,