Göteborgsposten – 21 augusti 1866, sida 1

44 a man blir gammal, sade han der man sig helst mot forntiden och afl: sig alt mer och mer från nutiden, ju längre man kommer framåt. Derför blir tidsåldern hvari den gamle lefver utan behag för honom; men hans matta blick och trötta ande göra det så svårt för honom att ur kilja forntidens a bilder tydligt och uppfatta dem klart, derföre må själ och lekamen föryngras med drufvans blod; då skärpes synen och själens vingar få åter spännkraft. — Jag kan nog tro, ärevördige Padre, att ni vid er höga ålder måste ha många intressanta minnen, anmärkte jag, för att likväl säga nägot midt under min förvåning öfver hans egendomliga lefnadsfilosofi.