Göteborgsposten – 20 augusti 1866, sida 1

——n — hafva något giltigt skäl för sitt beslut, är det dock antagligt, att det kommer att upphätvas, alldenstund för valen ligger till grund de olika kommunernas eller kretsarnes folkmängd och ej blott antalet af de mantalsskrifna. Prejudikat, som tala till de klagandes förmån, finnes älven, och är det naturligt, att stadens innevånare böra så bestämdt som möjligt uppträda i detta fall, för att icke afstå ran sin rätt. Det är en ej ringa förmån för ett amhälle att så välja fyra representanter 1 ället för tre, en förmån, som det icke bör liknöjdt lemna ifran sig, och vi äro derför öfvertygade om, att mötet i afton blir allmänt och talrikt besökt. Vär kollega på platsen förordar, att vid samma tilltälle äfven beslut må fattas om hällande at ett valmöte för riksdagsmannakandidaters hörande. Vi antaga, att detta förslag grundar sig på anticipationen, att magistrarens kallelse skall bli kullkastad, men tro att dessförinnan något dylikt valmöte ej gerna kan komma i fråga at rena grannlagenhetsskäl, alldenstund värt samhälle är nog lyckligt att ha haft representanter vid riksdagen, som på det kraftigaste bidragit till det nya statsskickets insorande, ja, tvenne, hvilkas hela oftentliga lif varit nära knutet vid vårt lands konstitutionela utveckling. Samhället kan med rätta vara stolt öfver att bli åter representeradt af dessa män, om hvilkas återval ej heller mer än en mening råder, isynnerhet som stadens fullmäktige tvifvelsutan skola skynda att såsom samhällets representant i första kammaren tillegna sig en från statsmannabanan nyligen afträdd man, hvilken städse i det här rädande allmänna tänkesättet haft ett pålitligt stöd uti sin ofta svåra kamp för handelns och näringarnes frihet. Ett trognare uttryck för sin politiska mening kan värt samhälle icke å och tör visso ej något värdigare. Det har under senare tiden försports, att flera at det nya statsskickets mest förbittrade fiender söka att skaffa sig inträde i nedra kammaren, med afsigt att energiskt angripa de felaktigheter som i vår nya riksdagsordning föresinnas, för att såmedelst få denna på dagordningen och om möjligt genomdrifva betydande modifikationer i konservatismens intresse. Ehuru vi ej tro, att dessa försök skola komma att krönas med någon synnerlig framgång, är det dock hvarje väljandes pligt att låta sitt val till representant eller representanter falla på bepröfvade män, hvilkas åsigter man känner, hvilkas förmåga man uppskattar och hvilka sjelfva äro väl bevandrade i och förtrogna med alla de många machinationer och de ej få intriger, hvilka äro oskiljaktiga från hvarje parlamentarism. — 2 Göteborgs Arbetareförening hade i går ett ytterst talrikt besökt sammanträde å Handelsbörsen, hvarvid de närvarande till ordtörande för aftonens förhandlingar utsågo hr magister S. A. Hedlund, konstituerade sig till en föroning och antogo allmänna stadgar. Föreningen, som skall ha täta sammankomster och främst arbeta på inrättandet af en kassa för sjukoch begrafningshjelp, är fördelad i olika udelningar om minst 20 och högst 99 personer, af hvilka hvarje afdeln. utser för uppbördens skull sin förman, hvilka samtliga ingå i styrelsen såsom dess ledamöter. Dessa afdelningsval förrättades på stället och blefvo sålunda utsedde till medlemmar uti interimsstyrelsen: garsvaren F. A. Larsson, sabriksinspektoren Alexius Larsson, silaren vid jernvägens mek. verkstad J. A. Jonsson, verkmästaren (vid jernvägen) B. Landqvist, skräddaren b. A. Cardell, modellsnickaren C. G. Roth44 snickaren P. A. Uultyren, skomakarne J. Sahlberg och C. F. IIahberj, verkmästaren (vid Bark Warburgs snickarefabrik) E. M. An