barn, drottning Theodolinda, i brudgafva — och alla dessa andra heliga föremål ni här ser har den helige fadern på olika tider likaledes skinkt henne till belöning för hennes fromhet och kärlek till kyrkan. Bland annat förevisade han ett glas med oljedroppar från martyrgrafvarnes lampor; ett litet kors, besatt med ädelstenar, hvars glans dock liksom var afsliten; en i form af en kopp urholkad safir; en fana af urblekt siden som man anade en gång hade varit grönt, och slutligen en kopia af den berömda jernkronan. Då Padre Ponifacio, hvars originella personlighet intresserade mig, kommenterade hvar och en förevisning med vidlyftiga berättelser, sökte jag att sätta mig in i hans tankegång och utkramade mitt förråd af historiska kunskaper. Detta syntes behaga eller rättare förvåna den gamle mannen, och med stigande intresse fortsatte han sina förklaringar. På min anmärkning att det dock var skada att kyrkan mistat sin dyrbaraste skatt, jernkronan, svarade han med en melankolisk mine och en djup suck, att det vur en ödets skickelse och att man mäste böja sig för Herrans vilja. — Jag var just nere i ett af kyrkans hvalf med några andra reliker, som jag gömde der — berättade han — och innan jag kunde komma tillbaka för att hemta kronan, bröto