Göteborgsposten – 20 augusti 1866, sida 1

liten gubbe med ett förfärligt skrynkligt och gammalt ansigte, men med ett par viinliga och spelande ögon. Han var ytterst pratsam och gick utan vidare inledning rakt på sjelfva saken, i det han med flytande tunga berättade oss drottning Theodolindas lefnadshistoria, som efter hans mening utgjorde en af verldshistoriens förnämsta episoder. Ständigt berättande, förde han oss in 1 ett med en jerngallerdörr försedt sidokapell, der de heliga relikerna stodo uppställda i kolossala ckskåp. Hvar gang han pekade på en helgonbild, på en gammal fana eller ett krucifix eller framtog en af relikerna, gjorde han korstecknet, hans stämma blef högtidlig, nästan hviskande, och en hiänförels glöd blossade upp i hans annars något skalkaktiga ögon. Då han öppnade skåpet, som innehöll fornsakerna och relikerna från Theodolindas tid, böjde han hufvudet flera gånger och korsade sig oupphörligt. Han framtog och förevisade hvarje sak, men på flera alnars afstånd och i det han utsträckte den andra handen liksom afvärjande emot oss. Det var en liten handskrifven, gulgrå bönbok, hvars blad voro till hälften förtärda af mal, och hvars guldspännen ännu blott häftade vid en bit skinn. — Det är Rex pappri, hviskade han, nedskrifven af hans helighet, den store påfven Gregorius VI och skänkt till hans älskade skrifte