Göteborgsposten – 18 augusti 1866, sida 1

Uvad har jag nu för jag knappade in Helaste vintern på köttet och smöret ?4 Suckar en fmamma så frodig och stinn, Hon Åblir ej aff med skön dotteren sin: Skyll, mans på regnet, det är det som göret! Ja, säj, hvad skulle vi väl göra här?Småmuttrar Åpappa, ag aldrig var föret, Roa oss? Pytt ock, blott bråk och besvär, Öfverflöd, lyx och till slutet — mistret —: Skyll. mans på regnet, det är det som göret! IIo vill på friarfärd våga sig ut? Suckar skön dottern, kack, visst ingen töreet, Blåsten den hviskar så hemskt kring vår knut: Dröm ick mer, för i ar är det slut!: Skyll, mans på regnet, det är det som göreet! eTvi tocken väderlek friaren svär, Nu när jag hemgiften känner på öret, Nu Nu när som flickan helt pin i mig är, får jag sitta som cellfånge här, F-n i det regnet, det är det som göreet 14 Vänta mitt herrskap! Till duschen en gång Släpper på sistone regnguden snöret, Då Då har er väntan ej varit för lång, kommer friareskaran på språng, Går det ej då, är det — solen som göret! En badort, som i år varit särdeles talrikt besökt och der societetslifvet beskrifves som ytter st muntert och angenämt, fritt från den stelhet och det tvång, som eljest icke pläga vara trämmande för åtskilliga af våra större badorter, är Stenungsön. Sistl. Söndag firades ligt dess der en fest, hvilken beskrifves som ovanglänsande, mindre underligt i sanning, då glanspunkt utgjordes at ett briljant syrverkeri, hvilket bekostades af hr Oscar Dickson, som med sin familj någon tid begagnat baden derstädes. Hr D. hade derjemte i societetssalongen låtit för hela badsällskapet anordna förfriskningar och under eftermiddagens lopp tiller utfördes musik af en sextett af Göta ari-reg:tes musikkår, hvilken (sextetten nemligen) jemväl af samme artige värd blifvit direkte importerad från Göteborg och naturligtvis i ickerringa mån bidrog till att höja den glada festen, vid hvilken dessutom det icke saknades humoristiska skålar och tal samt d:o sånger, föredragna af en af våra mest lyckade vissångare. Och så gick den dagen till ända och snart återstår icke annat än minnet och tacksamheten för dem som i större och mindre grad bidragit till att göra den till en märkelsedus i Stenungsöns historia. från Törs jag be er min herre att vända åter edra krumsprång på vestra kusten och istället beskedligt tala om hvad som händt här i Göteborg? ! läspar någon af våra förtjusande läsarinnor och vi lyda, ehuru ogerna, ty veckans företeelser här på platsen ha, rent ut sagdt, varit af så trivial d. v. s. enahanda beskaffenhet, att de knappast äro värda att omnämnas. Icke kan väl det t. ex. intressera er, min nådiga, att ett af stadens egna hus — kådbuset — i veckan anträffats så påstruket, att det med skäl bort inrymmas i en af sina delar, i Finkan, att kommendantshuset följt exemplet, smittande på samma gång hr Lindströms hus midt öfver, och att impulsen till allt detta utgått från sjelfva Börsen, att Trädgårdstöreningen briljerat med kulörta lampor och Lorensberg varit utan, att hr Andersson på Frimurarelogen bjudit på äkta Sköldpaddsoppa (å 1 rdr portion) och hr X. på tå (gratis!), att Ottawa lyckligen anländt hit, men att Nerudorna gått vår näsa förbi, att skridskokungen — jo, der ha vi det, det måste åtminstone intressera er! Så vet då, att för såvidt ni icke begagnade er af tilltället under de tre gånger han här uppträdde att få se den intressante konungen, så är det numera för sent, ty i Tisdags uppträdde han för sista gången för eni ordets egentliga mening fullpackad salong. Man utför. hade sutit och svettats vid och öfver andet af Kärlek och Egoism, nu gick ridån upp till det kungliga spektaklet och en suck af väntan hördes från — vi bedyra att det är sannt! — från hundradetals vackra läppar, förvandlad innan kort till ett utrop af belåtenbet, då den smidiga, vackra gestalten dansade in på scenen. Huset var fullsatt, jublet ändlöst, minst ännu ett fullt hus kunde sla XIjaSfV of all tha Seafors in tha wanla