Göteborgsposten – 18 augusti 1866, sida 1

ryckt hos D. F. Bonnier. 1000U. AWGWAWWAWW— Tyskland och det protestantiska Norden, på denna onaturliga, förbittrade kamp mellan tv nne stora folkaldelningar, som i religion, språk och kulturutveckling stå hvarandra så nära, och att i stället för detta onaturliga tillstånd, som en gång äfven skulle kunna bli ett stort förderf för Preussen, liksom det i närvarande stund är det för Norden, grunda ett tillstånd af fred, som hvilar på en sund och stark, och derför älven fast och stark basis, ett tillstånd, som skulle öppna utsigt till, ja, gifva grundadt hopp om, att den tid snart skulle komma, då Norden och Tyskland hvar för sw fria och ostörda utveckla hvardera sitt egendomliga kulturlif. utan äfven i förening värna om en i så manga afseenden nära beslägtad utveckling. Men ett sådant för lugnet och freden i norra Europa lyckobadande tillstånd kan ju aldrig int äda, om Preussen icke återgifver allt, som är otvifvelakligt danskt och som är gonommangåt ar den lifligaste känsla af att aldrig kunna eller vilja vara annat än danskt. Det är här framför allt fraga om Als och Sundeved, dessa distrikter, som enl. allas, tillochmed de extremaste tyskars vittnesbörd, äro de mest danska af alla danska distrikter, och med dessa trakter måste ju då naturligtvis följa Flensborg med dess närmaste trakt, der det danska språket ännu lefver, och som är genomträngdt af danskt sinnelag och af liflig önskan om att återförenas med Norden, dit alla dess intressen visa hän. Går Preussen ej in på en så ren och sund lösning, vill det behålla tlästningsverken på Als och Sundeved och med dem en ren och kraftig dansk befolkning, da förblifver ju saken framgent lika oafgjord. Danmark och hela Norden skola då alltjemt vara hotade al ett måktigt tyskt verk inom det danska folkets område, och det är oss omöjligt att tänka, att det danska folket skulle kunna uppge hoppet om att bli återförenadt med dem, som ännu måste fortfarande sucka under främmande herradöme. Men dermed skulle ju spänningen mellan Norden och Tyskland fortfara, och dermed dörren stå öppen sör de sorgliga möjligheter, denna spänning ständigt bär i sitt sköte. Låtom oss bedja till Gud, att denna spånningens och fiendskapens tid dock må upphöru en gång! Konungen uppvaktas under sin resa till Falköpingstrakten af adj. frih. Lagerfelt och ordonnansofficeren grefve Cronhjelm. Falu bergskolas flyttning. K. M:t har tillsatt en komit för utarbetande af förslag till de anordningar, som med afseende på denna skolas beslutade flyttning till Stockholm och sammanslående med teknologiska institutet böra vidtagas, rörande såväl nybyggnader, som bestämmelser för de blifvande lärokursorna m. m. Till ledamöter i komiten äro förordnade: öfverdirektör J. Akerman, föreståndaren för teknologiska institutet, öfverdirektor K. Styffe, föreståndaren för bergskolan i Falun V. Eggertz samt bruksegarne E G. Danielsson och N. P. W. Gahn, hvilka böra, under öfverdirektör Akermans ordförandeskap, d. 3 inst. Sept. i Stockholm för berörda ändamål sammanträda. Expeditiovschefs-ombyte. K. M:t har d. 16 d:s, uppå gjord ansökning, emledigat expeditionschesen vid landtförsvars-departementets kansliexpedition C. G. Arman från oxpeditionschess-embetet vid berörda expedition. Samma dag har K. M:t till expeditionschef vid landtförsvars-departementets kansliexpedition förordvat krigsrädet och civilledamoten i armeforvaltningens intendentsdepartement N. A. Varenius. Biskop Fahlerantz begrafning försiggick sistl. Tisdag i Westeräs domkyrka, bevistad af ett stort antal inbjudne och af en talrik folkmängd derförutom. Domprosten Björling jordfåstade och höll likpredikan. Prestafver voro teol. doktor Ljungdahl och f. landssekreteraren Ahlborg. Nordstjernekraschanen bars af teol. d:r Nordenson. Ester jordsastningen afsjöng en vald såugkör från orgelläktaren en koral jemte aria med kör ur IH:effners oratorium Foisonaren på Golgatha och efter likpredikans slut sjöngs kören Lacrimosa dies illa ur Mozarts Requiem. Folkbeväpaingen. K. M:t har d. 31 sistl. Juli förordnat s. d. fanjunkaren, kommissionslandtmätaren G. L Brundin att t. v. vara öfverbefälnafvare för Oster Löfsta sockens friv. skarpskytteförening; och löjtn. vid Jemtlands fältjägarekår P. F. Björkman att t. v. vara öfverbesalhafvare för Fo:ss sockens friv. skarpskytteförening. Samma dag har K. M:t uppå gjord ansökning, eniledigat f. d. kapt. C. v. Braun från öfverbesålhafvarabefattningen vid Lidköpings friv. skarpskytteförening; hvarjemte K. M:t förordnat löjtn. vid Wes:e ta Dals reg. C. G. Okonor att t. v. vara öfverbesälhafvare för Lidköpings skaryskytteförening. Karantän. Kommerskollegium meddelar, att, enligt officiel anmälan, dels fartyg, som från Frankrike anlända till Tunis, komma att underkastas 14 dagars, och fartyg, som från Algeriet ankomma tlll samma plats, 7 dagars karantän, dels att fartyg, som från Galatz och andra hamnar vid Donaufloden äfvensom från Marseille anlända till österrikiska vid Adriatiska hafvet belägna hamnar, komma att behandlag i öfverensstämmelse med de till förekommande af kolerasjukdomens införande derstädes meddelade föreskrifter. Tasla af Fagerlin. Från Kristiania skrifves i Aftenbladet: I Konstföreningen är exponerad en utmärkt tafla af den svenske artisten löjtn. Fagerlin, och den största, som denne utmärkte konstnär sändt hit upp Kompositionen omfattar dock icke någut stora! tadt ämne, utan blott en liten genrescen, som isynnerhet utmärker sig genom den täckhet, som kommit den till del. Vi se för oss en scen ur Ungkarlslifvets missöden: En ingalunda gammal fiskare har låst upp sin kista, framtagit sysaker och lappar sina byxor under en förtretad min. Han är icke synnerligen hemma i sykonsten, ty han drager tråden med den venstra handen. Två unga flickor komma sakta in genom dörren och betrakta leende den olycklige ungkarlen, under det betraktaren kan ana, att det hos den första af dem är råd och bot för honom. Dödsfall. Från Westerås skrifves d. 15 dennes: Sistl. Lördag afled här efter en långvarig tärande sjukdom kamreraren i Mälareprovinsens ensk. bank L. W. Meurling, en man som åtnjutit stor aktning och vidsträckt förtroende inom vår ort Ehuru — — — — — — anv tt för