Göteborgsposten – 17 augusti 1866, sida 2

dfArmes nederlag, hvarom ryktet redan börjat sprida sig innan scancen var slut. Herr de Marchambaud slungade en förfärlig blick på förrädaren Oråld, som besvarade densamma med ett behagligt småleende. Utan att kunna göra sig reda för speldircktionenförsvarsmedel, insåg spelaren likväl att han var förrådd. Han hade nyss satt ut på n:o 19 en temligen ansenlig summa som var nästan hela återstoden af hans tillgångar. Han skyndade sig att taga tillbaka summan. — Håll! utropade croupieren, le jeu est fait, rien ne va plus. — Må vara! sade den förbittrade spelaren som ännu räknade på en sista flägt af lyckan. Men croupierens skrapa hade snart bortsopat denna sista ressurs. Le Maitre dArmes lemnade platsen; han drog sig förvirrad tillbaka genom den sorlande hopen. Vid utgåendet hörde han ännu en gång förrädaren som sade: alar som: — I en våg finnes det två vå; oupphörligt oscillera; den som är nödvändigt uppstiga på den andras bekostnad: som i sin ordning nedsänkes-. Han igenkände sina egna ord till stöd för kompensationssystemet. Ifrån den stunden hörde spelhusdirektionen ej mer talas om le Maitre dArmes; och kort tid derefter blef den sjelf afskedad och nödsakad att söka en tillflykt i utlandet. — Och hvarföre, skall läsaren säga, sysselsätta oss med dessa olycksaliga menniskor? I allmänhet finna vi, då vi samtala med er, bättre sällskap. i gst maste