Göteborgsposten – 17 augusti 1866, sida 1

apgaxyrkan, 108 C. mm. IIållströom, vid I. d. gamla öre. — Tidningens Byrå är i husetN:o 5 vid QA EE — hörliga framsart. En stor mängd brandfolk och soldater hade närmat sig platsen, för att göra sig en tydlig föreställning om brandens gång och om möjligt rädda ännu icke antända varor, då plötsligt en förfärlig explosion hördes. Alla veko tillbaka, slagna at fasa. Vinden otvan källrarno i Hotel de Cologne hade sprungit i luften, Ett regn af timmeroch jernstumpar föll inom flera alnars omkrets, och en enda omätlig låga slog upp genom den af explosionen frambragta öppningen — en låga, som med hvarje sekund tilltog i våldsamhet, alltsom den angrep allt flera och flera brännbara saker i källaren. Tre brandkarlar och två soldater skadades genom explosionen. Från detta ögonblick fick elden åter öfverhand och anställde stora förödelser. Dessutom hotade den åter de kringliggande husen och varulagren. strängningar alideles spillda. På mindre än en qvart voro resultaterna at en hel dags hjeltemodiga anLarmsignalerna ljödo åter, och den allmänna skräcken steg med hvarje minut. Grannboerna, som åter tagit sina boningar i besittning, skyndade att under ett obeskrifligt virrvarr kasta sina möbler ut på gatan. Släckningswanskapet gjorde åter med prisvärd ifver sin pligt. Alla sprutor arbetade, men förgäfves. Man måste snart uppgitva brandstället, för att söka skydda de tillstötande byggnaderna. Under det man å ena sidan kastade möbler och husgeråd ut på gatan, rullade man å den andra hundradetals tat med petroleum, spirituosa, vin ete. från de nu hotade källrarne och packrummen i klein Gans. Wynnaties lokaler blefvo äfvenledes med outtröttliga ifver utrymda. Innevånarne i gränden Krankkindersgang flyttade ut i massa och lägrade sig så godt de kunde under bar himmel. Man såg qvinnor fly half nakna med sina späda barn; andra sprungo utför gatan, utstötande törtvitlade skri och vridande sina händer — det var en hjertskärande scen, som man aldrig skall glömma. Vid nattens inbrott företedde platsen St. Walburge i går en lika imponerande som hemsk anblick. Öfverallt såg man blott hotande lågor, hvilka ständigt bröto på nytt fram, mera förfärande än förut. Man hörde blott braket al sammanstörtande byggnader, hvarpå följde riktiga skurar af gnistor och lågor, som tvungo mängden att vika tillbaka och hvilka vin den förde ända bort till taken i Rue Porte aux Vaches. På Stora Torget kunde man tydligt läsa i en bok. Ju mera natten skred fram, desto flera åskådare infunno sig. I hvarje ögonblick hördes ropet: Nu har elden fattat i ett hus till! Nu störtar återigen ett hus. tillsamman! — De byggnader, som vända sina fagader mot Schelden och hvilka hela dagen skonats af elden, blefvo nu efter hand antända, och allt det inre uti dem sjönk til samman, hvarpå de förvandlades till idel glö dande brandtomter, å hvilka endast svärtade och remnade murar stodo qvar. Framemot kl. 2 på natten egde en gräslig explosion rum, genom hvilken ett litet hus, hvari tanns en tunnbindarevorkstad, störtade ihop vid rue des Crabes. En qvart deretter voro endast glödande grushögar qvar deraf. Lyckligtvis sanns ingen mensklig varelse derinne. Ett våldsamt oväder, som i detta ögonblick uppstod, ökade saran och skräcken, under det åskans dån nu blandade sig med våningarnes smumanstörtande, hvarigenom elden alltjemt erhöll ny näring. Ett häftigt regn föll för en stund; elden aftog ett ögonblick, mea för att genast åter gripa våldsammare omkring sig, sedan regnet upphört. Kl. 8 på morgonen: IIasen fortsara att nedstörta, och elden, som dritves at en stark nordanvind framåt, sträcker sig mot det inre af staden. Kl. half 11: Packhusen med varor för de engelska ångfartygen, såsom fösterglas, smör, igg etc. samt en stor mängd inpackningshalm, iro nu antända. Allt räddningsarbetet riktas! nu mot detta håll. Innevånarne flytta ut allt hvad de kunna, medan soldater och brandkarlar klättra upp på taken och efter bästa för—— 4nn — ä ———