Göteborgsposten – 16 augusti 1866, sida 2

vörligt af gikt och at hmmaturle. Såsom vi se, ha vi stätt nära den af alla med en viss ro motsedda dag, då Frankrike ej längre skall ega vid statstömmarne den erfarne körsven, som nu innehaft dem i redan ganska nånga år. En antydan härat skall vara tilläcklig, för att en stund tillbakatränga nästan la andra af dagens stående frågor. Det bör ifven vara för franska folket, så väl som för ula de fria europeiska folken, en försynens vink om, att de icke böra sorglöst hängitva g uteslutande åt en menniskas ledning, hvars lagars slut kan när som helst vara inne, hvars timglasåkan i hvarje ögonblick vara utrunnet. Från Preussen skulle det emellertid varit en märklig tillfällighet, om ett så vigtigt dödsall nu plötsligen inträffat. Första akten i det stora nutidsdrama, hvari det hittills spelat hutvudrollen eller åtminstone haft det tacksammaste partiet, inleddes med Fredrik VII:s död i Danmark. Ridåen gick ned för denna akt efter det blodiga slaget vid Sadowa. Den skall nu gå upp för andra akten, och, som sagdt, det skulle varit märkligt, om denna inledts med en kejserligt dödstall och ej blott med ett sjukdomsfall, som kanske dock ej varit utan en viss verkning. Desto bättre ha vi besparats denna bedröfvelse, och utvecklingen at förhandlingarne mellan Frankrike och Preussen skall fortgå. Att döma efter ett dock ännu hittills endast telegrafiskt kändt uttalande i den officiösa parisertidn. Constitutionnel, rör sig franska regeringen uti dessa förhandlingar med stor försigtighet. Bladet säger: Tidningarnes påstående, att Preussen tillbakavisat Frankrikes förslag, hvilar på lösa antaganden. Den allmänna meningen bör ej låta sig häraf vilseledas. Frankrike har utan tvitvel rätt till kompensationer, men att antaga att ett bestämdt formuleradt program uppställts, det skulle dock vara att misskänna karakteren at de diplomatiska förhandlingarne och det vänskapliga förhållandet mellan de båda makterna, likasom man dervid skulle glömma, att Frankrikes sanna intresse icke kräfver ernåendet af en obetydlig territorial utvidgning, utan understödjandet af Tysklands konstituering till törmån för Frankrike sjeltt och för Europa. Härat synes, att Preussen ännu icke tillbakavisat Frankrikes förslag om kompensation; att Frankrike icke gjort alldeles bestämda sordringar; att Frankrike vill vara med om Tysklands konstituering. Det är på grund häraf möjligt, att berlinarne ha rätt, då de tro Frankrike arbeta för en kongress. Men märkligt är, att de häraf känna sig lugnade. En kongress skall sannerligen icke bli Preussen synnerligen välbevägen, likasom en kongress helt visst ej skall bli freden, ty på den mäste den polska frågan fram, och i atseende på denna är Preussen bestämdt mera på Rysslands än på Frankrikes sida. Med skäl kan man med nyfikenhet och intresse afvakta, huru händelserna skola gestalta sig, och närmast komma dessa att bero at Preussens svar på Frankkrikes och Rysslands framställningar. Till hvilketdera skall nu Preussen ansluta sig? Går det till Frankrike, antager det folkfrihetens och oathängighetens princip; ansluter det sig till Ryssland reaktionens och absolutismens. i I går var Napoleonsdagen, och man väntade temligen allmänt i Paris tillsdess något svigtigt och betydelsesullt uttalande. ; Det pr telegrat förut bekanta genmälet i Bismarcks organ Nordd. allg. Zeit. på Frankrikes begäran löd sålunda: I Den känsla, som först påträngde sig oss vid läshningen af de ingängna underrättelserna om Frankrikes fordringar, var beklagande af att se en sådan sak I fverlemnad till offentligheten, och vi anse det för vår pligt, att genast i början af denna nya vändning i de diplomatiska förvecklingarne framhålla, utt det icke är den tyska pressen, som lemnat den franska regeringens tankar åt den allmänna meningens ström och nationalkänslans stormande agitationer. Det är visserligen karakteristiskt, att just Sicele blifvit utsedd till att först utbreda denna underrättelse, alldenstund detta blad har en mycket betydlig spridning inom Frankrikes ultra nationala kretarr; ty följden häraf måste bli den, att inom dessa kretsar önskningar väckas och förhoppningar hysas, hvilka från tysk sida böra och skola bli förklarade för ouppfylleliga, hvilket nämnda blad ju redan medgifvit. Det är verkligen svårt att förklara sig motiverna till den franska fordringen, såframt man icke vill förutsätta, att ett fullständigt omslag försiggått i Frankrikes politik, och att man nu i Paris eftersträfvar, hvad man förut förnekat. Ty de stora förändringar i Tyskland?, om hvilka Reuters Office talar, äro först och främst icke af international, utan af rent national beskaffenhet. IIärar åter synes, att Bismarck vill ha förändringarne i Tyskland betraktade som en rent inre tysk fråga, hvilken ej angår hvarken Frankrike eller någon annan, och att han törklarar Frankrikes önskningar härutinnan ej kunna uppfyllas. . Sedan de preussiska trupperna nu dragit sig helt och hållet tillbaka bakom demarkalionslinien, erfar man nu, i hvilken tryckt ställning de at preussiska trupperna besatta österrikiska länderna befunnit sig. De äro alldeles utsugade och kunna ej längre anskaffa det nödiga till truppernas förplägning. Betolkningen sjelf lider redan så stor brist på sn NDN — a — 2 0 AQA21