Göteborgsposten – 16 augusti 1866, sida 1

——— —2?:22Q— — eller beröfva nägon lif och egendom utan dom eller neka jemlikhet inför lagon; att representanters antal fördelas mellan staterna efter alla deras innevånare, de icke beskattade indianerna frånräknade (alltså de som bo utanför statslifvet), men om en stat af ett eller annat skäl nekar manliga innevånare af mer än 21 års ålder valrätt u. ex. med anledning af färgen), utom som straff för att ha gjort uppror eller för annat brotc, då inskränkes statens representation inom kongressen i förhållande dertill; att ingen kan vara senator, kongressmedlem, valman till presidentvalet eller få embete i unionen eller i sin stat, som, etter att hafva svurit unionstörtattningen trohet, deltagit i eller understödt upproret; att giltigheten af Unionens skuld, deribland årspenningarne till soldaterna, icke kan bestridas, medan ingen stat kan betala skuld, åsamkad för uppror eller till ersättning för förlusten af slatvarne. Denna ändring antogs i båda husen med det nödiga röstetalet, i det de ytterligt radikala, Sumner i senaten, Stevens i representanthuset, anslöto sig dertill, tastän den icke var för dem tillräcklig, endast i hopp om att med tiden tå något bättre, och nu går den till de enskilda staternas lagstiftningsmakt, för att erhålla stadfästelse. Connecticut, New Hampshire och Tennessee hafva redan stadtästat lagen, men det fordras inalles bitall af tre fjerdedelar af staterna. Likväl tror man, att detta förslag skall bli valprogrammet vid höstvalen i Nordstaterna samt lemna de radikala majoriteten, och i så fall skola Sydstaternas representanter förblifva uteslutna från kongressen, tills staterna underkasta sig denna ändring. De ha således valet mellan att gifva negrerna valrätt eller förlora en icke ringa del at sin nuvarande representation. Presidenten har ingen rätt att blanda sig häri; deremot har han uttalat ett nytt veto mot lagen om de frigifnas byråer, men lidit nytt nederlag i båda husen. Under det förr alltid hvarje förhandling inom husen afslöts, då ett bådskap kom från presidenten, lät senaten nu ett dylikt ligga till ett följande möte, utan att uppläsa det, och i represen tanthuset helsades ett annat bådskap med skratt, derför att presidenten, samtidigt med stadfästandet af kongressens beslut om Tennessees återupptagande, förklarade sig vara al annan mening i afseende på de motiver, som åtföljde. Häri uttalas neml, att Tennessee, som deltagit i upproret, endast kunde återvända till unionen genom beslut af dennas lagstistningsmakt, och att tillåtelsen medgifvits, derför att staten antagit en författning, som afskaflade slafveri och förkastade sydstatskulden, och senare stadfästat den nya ändringen till unionsförfattningen. Presidentens uppträdande gentemot kon gressen har ej allenast försvårat hans ställning till denna, utan ätven framkallat ett ministerskifte. Medan alla ministrarne ännu i slutet af Maj efter det första vetot förklarade sig eniga med honom, har i Juli en fullständig kris uppståt, och generalpostmästaren Dennison, attorney general Speed, inrikesmistern IIarlan och krigsministern Stanton hafva efter hand begärt sitt afsked; de tre första iro redan aflösta af Randall, Stansbury och Browning, under det Grant tillsvidare öfvertagit krigsministerns befattning. Huru spändt förhållandet är, kan synas deraf, att senaten dragit i betänkande att gifva den formella stadfästelsen å den förstnämndes, Randalls, utnämning ; likasom äfven åtskilliga förslag tramkommit, dels för att göra kongressens sammankallande under sommarens och höstens lopp oberoende af presidenten och lägga det i ordförandenas händer, dels ör att berötva presidenten makten att under mellantiden afsätta de embetsmän, till hvilkas anställande han skall hafva senatens samycke, såsom genom att förklara embetsmänren utnämnda för 4 år och endast afsättliga etter embetsmissbruk eller med senatens biall. Presidenten har också nu sitt våsentli3aste stöd i det gamla demokratiska partiet, if hvars ledare Vallandigham tillochmed rent! it sagt, att de radikala tänkte afsätta presi