Göteborgsposten – 15 augusti 1866, sida 1

tande dalgången, liknade Klausen lika mycket som Klausen liknade Brixen. Straxt efter det jag lemnat Alzwang, uppnådde jag 63:dje regementet, som befann sig i marschkolonner. Eftertruppen, som vi först hunno fram till, utgjordes at en trän vagnar för sjuka eller uttröttade soldater, skyddade af vakt. Derefter kom regementets tross, och då uppnådde vi sjelfva trupperna, som marscherade i den bästa ordning, kroater eller ungrare, åtminstone 1 12 tum längre än medelstorleken i de engelska regementena, väl växta män, med höga bröst, breda axlar, sturka ben och en hållning, som kom min reskamrat, en bekant officer, att flera gånger upprepa: Om dessa icke slåss väl, måste det vara deras officerares fel, eller ock måste det vara något ohjelpligt fel med den österrikiska armen. Sedan vi passerat omkring 2,000 man af 63:dje regem., kommo vi tram till två bataljoner fältjägare, hvilka voro minst lika starka som det linieregem. hvilket gjort halt vid sidan af vägen. Kl. 12,45 soro vi in i staden Botzen, lifvade vid åsynen af ett lokomotiv och jernvägsvagnar nedinunder oss, alltsom vi soro ned mot den vackra brygga som sträckte sig öfver floden. Hela vägen från Inspruck kunde vi mellan träden se stycken af jernbanan, som biter sig sast vid sidan af floden, borrar sig genom klippor, kastar upp bankar och löper genom utskärningar på det djerfvaste sätt. Man syntes nu ej arbeta på den, men banan skall, då hon blir färdig, vara berättigad att räknas bland vorldens storverk, af hvilka det stackars Österrike, som redan har Sömmeringbanan, kan med fog göra anspråk på sin del, oaktadt dess allmänna stillastående. Botzen var temligen väl försedt med soldater. kl. 5 begaf tåget sig af will Trient. Det medförde 1,500 soldater såsom sin vanliga frakt och var nog artigt att medtaga några civila, at dessa ett par familjer som återvände hem för stilleståndets skull. Den vagn, i hvilken jag for, var full med officerare; en utaf dem var skjuten genom armen och en annan träffad i handlotven, så att handen bars uppbunden och ej kunde göra något gagn, men de längtade alla efter en dust med Cialdini och konungen af Piemont7v. Efter ett par timmar anlände jag till Tyrolen och fick der med förvåning höra, att banan är öppen till Verona. Den italienska armåen ligger på berget der, inom mindre än en timmes väg ifrån er. Detta är den lokala nyheten från Trient. Trient i fredstid och Trient i krigstid äro mycket olika platser, och i närvarande ögonblick är den sömniga gamla rådstaden lifvad vid tanken på en fiende och bildar medelpunkten tör den stora styrka, som återkallats till Tyrolen, för att fördrifva inkräktarne ur kejsardömets forna appanage. General Kuhn, som för betälet öfver österrikarne, har rykte om sig att vara en skicklig och förtjenstfull officer.