Göteborgsposten – 13 augusti 1866, sida 1

— q — A——— deri, att den röstande i ena fallet föredrager att begagna sig af sitt eget omdöme vid valet af en ropresentant; att han icke låter en annan välja för sig, då lagen tillåter honom att handla mera direkt. Men om han i motsatt fall ej känner sig belåten med de gränser, som lagen utstukat för honom, om han önskar att välja omedelbart, så kan han det i trots af lagen. Han behöfver endast välja till elektor en känd anhängare af den kandidat, som ban soredrager, eller någon som förbinder sig att rösta på denne kandidat. Och detta är den så naturliga följden af valsättet med två valkategorier, att med undantag af ett land, der det politiska intresset är fullkomligt dödt, man svårligen kan tänka sig, att denna anordning kan verka på annat sätt. Man erfar nu irån flera håll, att det nya statsskickets fiender ifrigt intrigera, för att skaffa sig om ej majoritet, åtminstone fast fot inom den blifvande riksdagens båda kamrar, med afsigt att genast börja en stormlöpning mot den nya riksdagsordningen och bereda tilltälle för reaktionens annängare ibland adel och prester att i kamrarne inkomma, Det är pressens pligt att, hvar i sin stad, taga reda på, huru härmed sig förhåller, tör att om möjligt förekomma dessa stämplingar, ifall deras tillvaro besannar sig, genom att afrycka dem masken och ställa dem inlör oslenrligheten. Det värt, som härvid aligger pressen, är vigtigt och betydelsefullt. och gör det nödigt, att dess representanter intaga en ställning. utom partierna, för avt kunna tadelfritt bevaka händelsernas utveckling och valen, och icke sjeltva trängas bland kandidaterna, sålunda minskande pressens makt och betydelse. Vi skola med snaraste återkomma till denna vigtiga fråga om riksdagsmannavalen och pressen. Ett särdeles godt medel till törebyggande af de reaktionära stämplingarne, hvad andra kammaren angår, skall omellerud de omedelbara valen bli, och åligger det derför aldra främst presson at arbeta för dessa. Tiden är knapp och här måste skyndas. Huru djerft man i öfrigt går vill väga å reaktionens sida, visar sig al toljande berättelse som vi låna ur en Stockholmstidning: I Wemmenhögs härad af Malmöhus län voro 3 landstingsmän i tur att afgå under innevarande års var och ibland dem Per Nilsson i Espö, som varit en utmärkt riksdagsman i bondeståndet nnder flera riksdagar och utöfvat ett så stort inflytande i sin hemort, att man till och med antagit, att han skulle kunna, med sina vänners tillhjelp, bestämma ntgången af Malmöhus landstings val till ledamöter i riksdagens första kammare. Detta var naturligtvis både törargligt öch vådligt för de missnöjda al adeln och presterna i orten; och som de tillika kände att de icke kunde tubba Per Nilsson från sin öfvertygelse, så beslöto de att göra honom för sig oskadlig, geom att utesluta honom från landstinget. För detta ändamål uppgjorde de en lista på landstingsmän, å hvilken Per Nilssons namn icke fanns, och jemte det, att denna lista utspreds bland valmännen, så uppgass orsaken till Per Nilssons uteslutand vara, att han på riksdagen varit för de frauska handelstraktaterna sang för tullfrihet på införsel af landtmannaprodukter och dymedelts skulle öka landtmännens redan tillforne stora betryck. Härigenom lyckades man verkligen göra Per Nilsson så misstänkt och förhatlig hos häradets valmän af bondeståndet, att ehuru dessa äro lån flera och mera betydande, än de missnöjda al adeln och presterne, dessa likväl voro nära att nå sitt mål på det fullkomliguste sätt. Ty vid den första omröstningen blefvo icke allenast tva unga och på intet sätt utmärkta adelsmän med utomordentligt stor pluralitet valda till lundstingsmin, utan den utmärkte riksbekante Per Nilsson fick ett mycket ringa antal röster, och icke flera än en annan, dittills i det allmänna nästan fullkomligt okänd i bonde. Mellaa dessa två måste nu omval ske, och dervid segrade väl Per Nilsson, men endast med en röst. Saledes lyckades väl icke den skickligt anlagda och utförda val-intrigen den gången sullkomlig. Men Per Nilssons motståndare hafva deriöre icke gifvit tapt, utan de arbeta nu med stor ifver på att hindra honom ifrån att blifva riksdagsman i andra kammaren, dertill han borde vara sjelfskrifven, samt att i hans ställe insätta en uns baron Beck Fries, om hvilken verlden i sin stora okunnighet icke vet mera, än att han är sin fars son och arrendator. i j