att konstatera hvilken afdelning skulle erhålla majoriteten. N:o 9 var det mest gynnade; af tvåhundrafyrtio ganger hade N:o 9 trettiosex mottagit kulan, och medeltalet då hvarje afdelning skulle få den till sig var blott 20. Han var äfven angelägen om att få veta minimum; den kapriciösa kulan hade ej stannat mer än elfva gånger på N:o 1. Var det helt enkelt en slump? kller var det någon verklig orsak som ofta borde medföra samma resultat? Det var hvad han måste öfvertyga sig om. Det var ej utan en viss rörelse som herr de Marchambaud fattade jernpannan för alt i dess minsta detaljer anställa en undersökning med densamma. gånger N:o 9 var något djupare än de öfriga fördjupningarne, dess sidor voro synbarligen mer berpendikulära, och när kulan en gång kommit ner i densamma var det större svårighe för henne att komma ut derifrån. Detta förhållande var nu tydligen orsaken till att kulan Stannat tretiosex ganger i denna fördjupning under det medeltalet för hvarje fördjupning öfversteg 20. Det återstod att undersöka hvarföre N:o i ej behållit kulan mer än elfva ganger. — Det är klart som dagen, sade herr de