köket efter ett lämpligt redskap för de experimenter han äimnade företaga. Han upptäckte en stor rund panna al jern, i hvilken tolf sma fördjupningar voro urholkade för att koka tigg i. Detta syntes honom ott verkligt fynd. Han bemiktigade sig kökskärlet, vid hvilket han ej skulle vugat röra om hans tjenarinna varit närvarande. Han lyckades att i midten anbringa ett stift hvarigenom det blef möjligt för honom att sätta pannan i en temligen hastig rotation. Derefter numrerade han hvarje fördjupning för att lättare kunna göra sim iakttagelser. Slutligen kastade han efter att ha satt sin panna i hastig rörelse den största af kulorna deri, hvilken till följe af centrifugalkraften gjorde flera snurrningar utefter kanten at pannan och slutligen lade sig i en af fördjupningarne. Han skref upp på ett papper numret. Huru många gånger upprepade han detta försök? IIan tröttnade ej dervid. Passionen hänförde honom. Han inregistrerade omsorgstullt kulans marsch-route. Han hade lika mycket mod som guldgräfvaren som ej räknar huggen af sin hacka för att komma till guldadran. När hans arm var lam af trötthet, nii hans hufvud var bedöfvadt af det ständiga ljudet af kulans rullande på pannan upphörde han och räknade så att säga rösterna för