Göteborgsposten – 11 augusti 1866, sida 2

C8 ren uppgal sStCrpt!kG 0011 UBS Freussiska sordringarne, uppträdde Debats sk vå det starkaste emot honom och utmålade fr ned de lifligaste färger den fara, som måste et ippstå för Frankrike genom bildandet af den ve uvermäktiga prenssiska militärstaten. Orsaken till detta omslag är helt enkelt den, att he bladet är orleanistiskt, alltså e mot kejsaren då h den politik, som det vid en viss tid tror he honom hylla sig till. re Ånnu mindre kan man lita på de borät1 telser om den franska folkstämningen, som linnas i de båda stora tidningarne hIndäp. Ii belge och Köln. Zeit.. st De äro båda synnerligt intresserade i s Preussens seger och storhet, och detta just Ad af fruktan för Frankrike. Det förra bladet har genom valet af sitt namn visat, hvad det v anger för sitt eget vigtigaste mål, neml. oafsö hängighet at Frarkrike, och det sistnämnda at har under ett par är lefvat i en ständigt återV kommande fruktan för Frankrikes lust ull s Rhengrinsen, genom hvars tillfredsställande å den stad, i hvilken tidn. utgitves, skulle bli p transk. Derför äro de innerligt belåtna med den franska regeringens politik och berätta s med ifver, att detsamma är fallet med franska o folket. u Men man måste besinna, huru det ömtåliga franska folket skall upptatta den blotta t tanken, att, om allt fortgår så, som det nu I tycks vilja, Frankrike ej längre förblifver den t första militärmakten i Europa. Och det blir 0 ej aflöst af sin gamle rival Österrike, icke 6 heller af sin nye rival, det aflägsna Ryssland, utan af en splitter ny medtäflare — som tilld ochmed är dess granne vid dess mest särbara 8 ställe. Hvilken fransman bar väl tänkt sig i Proussen som Frankrikes ötverman? Haricke I den förste af alla preussare sagt: Vore jag konung i Frankrike, skulle ej ett kanonskow lossas i Europa utan min vilja! Och n u! i Ilar icke Frankrikes herrskare förklarat, och gjort det upprepade gånger, att Frankrike skulle utöfva ett väsentligt inflytande på fredsbestämmelserna? Och nu! Var det väl det, som Frankrike menade, då det utkorade Napoleoniderna? H ) dj i Äfven de, som mest kallblodigt följa sa-i kernas gång och tro, att det transka folkets tapperhet och Frankrikes mäktiga hjelpkällor lomna en borgen för, att det icke skall bli ötverflygladt at Preussen, måste likväl för sig sjelfva tillslå, att den förändrade europeiska ställningen måste medföra betydande föräni dringar i Frankrikes inre. Först och främst måste budgeten, som redan är den största i Europa, ökas betydligt. Det skall behöfvas mycket mera penningar. Flottan måste ökas, sty hädanefter måste den kunna hålla stånd mot sen förenad engelsk-preussisk flotta. De till: sanskaflandet al en stor flotta nödiga penningar, som Preussen nu saknar, skall det nog veta att taga ut al sina nya undersåter och! vasaller. i L i I H Den franska hären måste äfvenledes ökas. ; Frankrike kan icke låta sig åtnöjas med den i effektiva styrka af 400,000 man och 85,700 i hästar, som budgeten för 1865 föreslog, då! det alldeles militäriskt organiserade NypreusIsen kan med ete par dagars frist kasta en: sika stor stor styrka in öfver dess grånser. Och denna tillökning måste man söka att ernå genom en förändrad organisation; FrankI rike måste försöka att bli en militärstat efter preussiskt mönster. Större budget och större sutskrifning. — Såscseännu flera armar tagna bort från indu-ticn och ännu mera penningar lutdragna ur den dagliga omsättningen — wuet sär ej goda uisigier. — I hela den skandinaviska Norden råder sen allmän sympati tör det ädla franska fol(ket, det är derföre naturligt, att vi alla med allvarligt bekymmer betrakta den svåra ställning, hvari Frankrike och dess herrskare nu råkat. Men hvarje ondt medför äfven sitt goda. Och vi hoppas derför, att då franska j regeringen, efter att hafva låtit sig så som skett alldeles öfverflyglas, nu måste kräfva ännu större upposlringar at landet än hittills, dettas rättvisa anspråk på ökade frioch rät,i tigheter, tri press och ansvariga ministrar, kola bli tvilltredsställda. Endast genom att medelst frihetens herrliga gårva sammangjuta sig med sitw folk, kan Napoleon III göra väkning på att la belle France skall sortsavande vara vigdt vid honom och den napoleynska dynastien. Men låt Frankrike åter få andas ut i frinet, låt det åter prötva sjelft sina egna krafter, och dess anda skall omöjliggöra den reaktion i Europa, som nu hotar att resa sig. Är det nu för sent att med vapenmakt omgöra det skedda, återstår blott för il det liberala Europas såkerhet, att Vrankrike lir fritt. Kejsaren är sjuk, om än ej lilsfarligt. Han plågas mycket at underlilslidanden, och så ansträngd som han ru måste vara genom sin brydsamma ställning, eger man rätt att uttala sin oro öfver hvad som skulle följa, i om han plötsligen rycktes bort. Dot vore en dårskap att tro, det Frankrike då längre skulle nöja sig med sin närvarande ställning. 1). — Ke a 1