Göteborgsposten – 11 augusti 1866, sida 2

IHAI, Ja D0csvarn IImd Vag 11:101d1 2197 1 oo HÅ detta hr Bis anfall på min heder nog blir tillSk. t näpst. u Stockholm den 9 Aug. 1866. i Jak L. O. Smith. — e— — — — — Don sista Larsmessan. ; Afskedsqväde på Marknadsdagen. ! Att du inte skäms, Augusti, Om jag visste hvarför just i Ar du visar dig så vred, Unnar du oss inte födan, Eftersom för landtman grödan Ej du lemna vill i fred? Stormen ryter som en galning, Regnet piskar, som betalning Det för hvarje droppa fick; Det ser ut, som himlens byar Ur de dunkelgråa skyar På visit till jorden gick. Vestanvinden är en yr en, Mot den qvivliga paryren Visar han sig högst gemen ... Han är vän af thögre vyer! — — — Missionär för paraplyer, Om de ock ha sexton ben! Stundom oss en skur af hagel Piskar, liksom åkarns tagel Stackars ökets magra länd, Vaderlek, hvad du är simpel, Gör den tjensten mig, o vimpel, Och till Osten återvänd! Hvilket fasligt väglag sedan, Det ser ut som allaredan Hösten tänkte makten få. Ruskigt är det, hvart man tittar, Men för resten mig det qvittar, Jag galoscher tager på. Gör detsamma den som gitter — Längre inne jag ej sitter Ut i staden måste jag, Kila in mig ibland stimmet Och betrakta Åtarrachimmet På vår sista marknadsdag! De glada minnen från barndomsdagar De väckas mäktigt till lif igen, Då vi förderfvade våra magar Med färska Kongelfs-trakteringen; Då med en tolsskillingsslant till kassa Man njöt en sällhet, som nu ej man — Om också pengar man har i massa För hela bundten sig köpa kan; Då med en lergök i lilla munnen Man i sitt tycke var virtuos — — — Nu är till mognare år man hunnen Och dylik glädje har flytt sin kos. Men äro anspråken ej för stora, Om sinnets ungdom blott finnns qvar — Den bör man akta sig att förlora, Man föga sen att förlora har — Man än en gång visst kan nöjsamt finna. Att för en stund blifva barn på nytt ... Vi ej på saken oss må besinna, Ty hela fröjden snart hådantlyt:. I marknadsskaran vi in oss blanda — Här öppen står för oss hvarje dörr! Der tyckes råda densamma anda, Men samma liflighet ej som förr. Den nya tiden är nog barbarisk, Att gamla seder ej akta på. — Larsmessan anses som antiqvarisk Och måste derför till hvila gå. Dock mycket påminner oss om fordom: Till finkan släpas cn bonde der, Här får du höra en mustig svordom, Ty nu, som förr, man på allting svär; Der står en bonde med aln i näfven, En fru som prutar till vis a vis, sKöp vaura frual — han får fåra väfven, Ty ej om priset de ense bli. Här bredas ut idel knall-effekter — Ej mycket plats hela lagret tar, Två toma lådor och några läkter... Och så hela butiken klar! En schackrare hotas der med åtal, Han allt sitt kram måste packa ner; Af stånds-personer finns blott ett fåtal — Att ståndens tid är förbi man ser. Som Jackson Haines synas pigor löpa Med korg på armen från bord till bord, Der en blef lockad en duk att köpa, Kommersen hörde jag ord för ord! En tjock madam ställer här till väsen, Hon har för lite tillbaka fått; Vill bonden lura madam, så snäsen, Ty litet ovett, det gör så godt. Se der en folkhop; polisen skingrar Snart täta klungan och fram han drar En liten pys, som haft långa fingrar Och blifvit gripen på gerning bur. En rusig boude, som bortbytt hästen, Der skumpar fram på sitt nya ök, En värdig illustration till festen... Så der ja, nu han i backen dök! Hvart man sig vänder, det stojas, bråkas — Två bondkaniner, som ej ha sett Hvarann på länge, derborta råkas — En snaps på saken — det tillgår hett! Hvad ljufva samntag — hvad stora gester I bränvin dränkes dock fröjden snart; Proppsulla krogar och fulla gäster — Det hör till saken, det är så klart. Så, gamla Larsmessa, fast den sista Bland dina systrar, du är dem lik, Och det är väl — skulle något brista, Det i din likkista blef en spik. I frid nu samlas till dina fåder, Ty tockna påhitt i vå:a dar Ej passar mera för stora städer När knappt de små vilja ha dem qvar. Må du till glädje derofvan vakna — Du obegråten min själ ej dör; Mest lära ficktjufvarne dig sakna — De stjäla-messan få sörja för! s. Jon. äs MATTOR A— ieselkurser: cUCK411 d. 10 Aug (pr tel.) London 90 d. d. 17: 771 Hamburg , 138: 25