Göteborgsposten – 10 augusti 1866, sida 2

ej döljes af billtet eller de förgyllda berlockerna visa bland detta lysande sällskap, blanda sig deri, skafla sig plats och slutligen komma fram till detta gröna bord, pa hvilket deras sista ressurser och förhoppningar försvinna. Ve dem som vunnit! De atervända och äro förlorade, medan deremot de som fran början bränt fingrarne afhälla sig från lågan. Men i medelpunkten af Paris, hvilket förderf framkallade icke spelpassion! Alla frestelser, alla begärelser äflades att bli tillfredsställda, dörren stod öppen för alla. Man frågade icke ens den som inträdde: Äro dessa penningar edra? och då den oförsigtige inträdt berusades han at guldets äsyn och af klangen från detsamma. Icke ens hans samvete kunde vidare säga ho—2 nom: Åro dessa penningar dina? Far första rad satt omkring bordet. Det var habitucerna, hvilka suto der, somliga för att spela, andra för att följa spelets chancer och uppteckna dem. Bakom denna första rad stodo tillfälliga besökande, främlingar, nyfikna som kommo för att riskera några louisdorer och töreföllo allvarliga spelare som hinderliga. Croupitrens släpande röst lät höra sig hvarje gång som kulan stannade på en af de afdelningar i rouletten, hvilka representerade lyckan: 23 rouge impair passe. Och nu sågo nägra lyckliga spelare guldet