Göteborgsposten – 10 augusti 1866, sida 2

———0 — ö11:22— — ——— las alla nationaliteter, och han hade genom sitt lätta sätt formera förbindelser, af hvilka han skulle kunnat draga god fördel. Ett skamligt sar, numera läkt eller nästan läkt, var dock ständigt öppet i dessa ohelsosamma nejder: de oslentliga spelhusen voro ännu icke tillslutna. De florera ännu på den tyska sidan ar Rhen, i lysande residenser hvarest, under före vänning att söka helsan, Europas rika dagdrifvare mötas, för alt vaga sin förmögenhet pa det gröna bordet. Om skandalen är densamma, så riskera dock icke denna verldens lyckliga mera än sitt örverslöd; de fattiga vaga sällan hvad som är dem nödvändigt. Vi ha väl i Baden-Badens rika salonger sett nå bönder från Svarta skogen, hvilka i hemlighet lemnat sina familjer och som till samma bord fört tre eller fyra floriner — deras barns bröd. De sago eroupieren borttaga deras myntstycken, de aflägsnade g lörvirrade och återvände förtvitlade till sina berg. Understundom vägade de icke mera begifva sig till sina hem. Men dessa exempel äro sällsynta. De oförsigtiga måste ega den skickligheten eller det modet att lemna sin familj. De måste göra länga resor och i sin enkla drägt, hvars armod